Ibland blir jag bara så trött på vissa. Gunilla Brodrej skriver om Stjärnorna på slottet och efterlyser mer tjafs och bråk. Tidningsrubriksskaparna har ingenting att skriva om och hon tycker vi är för mjäkiga i det här landet.
Måste det alltid handla om bråk, tjafs och människor som ska hävda sig? Jag tycker starten på årets upplaga av Stjärnorna på slottet var den bästa någonsin!
Det var intressant, roligt och mysigt. Mys-TV ska inte underskattas. Kan det inte få vara det utan bråk och tjafs någon gång, Gunilla Brodrej?
Är deltagarna tillräckligt intressanta så behöver man inte ha intrigmakare i startlistan. Siw Malmkvist inledde igår och blandningen av hennes dag på slottet och musik och bilder från hennes karriär var mycket bra TV.
Kjell Bergqvist berättade om den gången han fick spela teater med en tampong i röven och Meg Westergren skrattade åt det mesta. Björn Ranelid var på ett sätt som bara han kan. Hans proportioner för sin egen person var som vanligt gudomliga men det går inte att irritera sig på honom trots att hans verklighetsbild ibland rusar iväg på ett nästan narcisstiskt sätt. Tommy Körberg som jag normalt sätt har lite svårt för fungerade bra i denna dynamiska grupp. Mysgrupp av kända människor som jag tror öppnar sig lite mer just för att de slipper prestera TV där intrigen belönas.
Det behövs inte alltid intriger, bråk och tjafs. Det kan bli bra TV ändå och det visade gårdagens premiärprogram av Stjärnorna på slottet. Jag tycker Gunilla Brodrej kan titta på Anna Anka istället. Där kan man tala om konstlad och plastig TV (ja, jag råkade se ett par avsnitt igår när trean körde ett ankrace med alla avsnitt efter varandra). Maken till meningslöst kvackande har jag inte sett sedan Tutti Frutti-TV på samma kanal hade sin glansperiod för 25 år sedan. Huvaligen!
Nej, SVT gör helt rätt! Mer mys och mer samförstånd i rutan!
Relaterat:
Kulturbloggen om Stjärnorna på slottet
Stjärnorna på slottet – hemsida
Stjärnorna på slottet – extra klipp
