Är på väg till den lokala butiken för att köpa lite frukt och sådant som behövs inför de närmaste dagarna.

Helt plötsligt så dyker en arbetskamrat från förr upp. Jag får världens kram och några ord av henne. Hon ger mig en frälsarkrans som jag nu bär på min högra handled. Det gick så fort allting och känns väldigt märkvärdigt för mig.

Stora ord försöker jag inte använda mig av, men jag är så rörd inombords över det som har hänt. Tacksamhet!

tänkvärt

”Jag tränar inte för att bli ung – jag tränar för att bli gammal”

~ Bengt Bedrup