Stockholms stift har fått en ny biskop i Eva Brunne. Kvinna och öppet homosexuell. I kyrkans värld väldigt speciellt och faktiskt historiskt.
Det mullras och diskuteras kring detta. Jag tänker främst då på de som fortfarande vill exkludera och hitta begränsande tolkningar i Bibeln.
Det är just läggningen som blir det viktiga och tydligen ska det begränsa och negativt värdera möjligheten att bli biskop och verka i Svenska kyrkan. Ibland är argumentationen otäck och rentav vulgär där jag undrar vart kärleksbudskapet tagit vägen. Vill inte länka och göda all skrämsel och fruktan som vissa ägnar sig åt, men gör en sökning på Eva Brunne så förstår ni vad jag menar.
Det sägs ju inte rent ut, men språket och cirklandet som katten kring het gröt kan inte bli tydligare. Politisering, tragik över beslutet och den riktiga och genuina tron har tappats och avsteg från läran är ju ständigt återkommande uttryck. Ordet politiskt korrekt är jag så less på att höra.
Gör inte skillnad på människor är Brunnes valspråk. Valet av henne är inkluderande och är tillsammans med vigselbeslutet välkomnande för landets kristna homosexuella. Motståndet och orden om att kyrkan är på väg åt helt fel håll finns givetvis kvar hos många som inte kan/vill förstå att ingenting står stilla. Om 50 år handlar det om andra saker och har inte alltid de konservativa i religionshistorien fått backa? Förr handlade det om kvinnliga präster och ännu längre tillbaka om att kvinnan ska tiga i församlingen? Allt utvecklas och förändras, det är liksom grundbulten för all existens.
Svenska kyrkan går före och jag blir glad inombords. För fler inkluderas och på ett symboliskt plan en väldigt viktig signal utåt mot andra kyrkor, som kommer att visa att kärleken är Guds viktigaste gåva till oss människor och valet av Eva Brunne är viktig ur den aspekten.
Jag känner mig personligen välkommen på ett helt annat sätt idag än när jag började 1983 i kyrkans tjänst, även om jag fortfarande är högst medveten om motståndet från visst håll. Det gör mig ledsen ibland att se ut över världen och konstatera att på många platser så avrättas man för att man följer sitt hjärta och älskar människor av sitt eget kön.
Gör inte skillnad på människor.
Jakobs brev 2:1
Läs även andra bloggares åsikter om Svenska kyrkan, Eva Brunne, Stockholms stift, biskop, kärleksbudskapet, hbt, intressant?
