Min första tanke är att idag har jag inte gjort någonting nyttigt. Inte träffat någon och varit allmänt asocial. Första tanken är negativ alltså.

Men så tänker jag efter lite. Jag har tvättat, jag har dammsugit och jag har gjort nyttiga saker i hemmet. Jag har tagit mig en promenad och jag har datoriserat.

Har jag valt detta själv? Både ja och nej skulle jag vilja påstå. Ja, genom att jag medvetet inte hört av mig till någon och nej eftersom ingen har hört av sig till mig. Vilket i och för sig är tråkigt, men jag vet att jag själv har valt en låg profil senaste tiden gällande vänner och bekanta.

Det är precis som om jag inom mig skäms och tycker det är fel att ha sådana dagar som jag idag har haft. Att jag inte varit aktiv, social och till nytta för andra. Märkligt egentligen hur jag fungerar.

För jag har en föreställning tyvärr om att man ska vara aktiv, göra mycket och verka ha ett rikt socialt liv till det yttre. Visa upp allt som man gör och sen få bekräftelser av andra av hur duktig man är. Jag är ju sådan, det vet jag. Kanske håller det på att förändras nu eftersom jag har fått en insikt om det och kan formulera det i ord.

Jag kommer att ha en likadan dag i morgon. Då ska egennyttan bli en bra nytta för mig. Ska försöka se det så i alla fall.

Mina barn kommer ju på kvällen. Då går jag in i den veckan som jag älskar mest i mitt liv numera. Den veckan då jag har mina barn. Fast när jag tänker efter så har den här veckan utan barn varit den bästa hittills när det gäller ensamveckorna. Ingen alkohol, förstärkta känslor som mest varit positiva och ett lugn som jag inte känt på länge. Det är inte klackarna i taket och skitbra, det säger jag inte. Men det fungerar utan att jag vill fly undan med droger och det är en skillnad mot tidigare. Får hoppas att det håller i sig till nästa ensamvecka.