Borren var för tunn. Den orkade inte göra sitt jobb fullt ut. Även om handyman R kämpade och stod i, så ville den inte hela vägen. Jag stönade och frustade av uppgivenhet, men det gick inte hela vägen. Svetten lackade.
Det är så tråkigt när jag ny byggt upp förväntningar och fantasier om hur det skulle kännas.
Inväntar en ny borr med grövre doningar. Kommer kanske på måndag. Tillsvidare så får jag lugna mig.
TV:n och spegeln hos stortjejen är på plats. De övriga får vänta. Borren pallade inte för mer i afton, utan kroknade och tappade allt det röda på toppen.
Tidigare så hade jag och barnen åkt iväg och träffat min nya terapeut. Det var ett viktigt möte för oss alla. Hon ville träffa de som stod mig närmast och själv berätta om vad deras pappa nu går igenom, höra lite hur de mådde och tänkte om den nya situationen.
Yngsta sonens tredje inskolningsdag gick galant. Idag åt han lunch för första gången. I morgon ska han få gå heldag med både fruktstund, lunch och mellamål.
En lång dag är över. Det gick bra, trots detta med borren. Är lugn och fin. Tacksam. Levande.
