Telefonen ringde och det som sedan hände är märkligt. Först avig och inte alls så sugen på att prata om mående och vad som händer just nu i mitt liv. Rädd att komma för djupt och att blotta.
Efter en stund så blir samtalet behagligt och jag pratar om precis hur jag mår och känner. Han fick mig att våga. Märklig förvandling. Energi & goda tankar genom luren fick jag. Han berör mig på något vis som både skrämmer och ger mig känslor att våga lite i alla fall.
Det är ju just sådana människor jag behöver omkring mig. Som lyssnar samtidigt som de ger mig idéer och inputs på vad jag kan göra. Jag är ju beroende av andra människor även om jag gör allt för att inte visa det. Att sänka garden lite är bara positivt ju.
Livet är bra märkvärdigt. Ändå.
