Jag får en klump i magen. Stannar upp i plockandet. Det är söndag, min egen svarta jävla söndag. Barnen skall till modern en dag tidigare eftersom A jobbar kväll. Jag följer med och hjälper henne lite med datorn. Men sen…
Han hälsar på och ligger där och maler. Inte ett dugg intellektuellt detta utan enbart via känslorna. Herr Ågren vill komma på besök varje gång jag är ensam och inte har barnen i huset. Jag hälsar och försöker vara så snäll jag kan mot honom, men allt som oftast så slutar det med destruktiva handlingar.
Är det mig själv jag lämnar bort? Genom barnen? Att jag själv blir kvar enbart i kroppen i lägenheten? Min själ stannar kvar hos barnen även fast de är hos mor sin?
Hmmm… får försöka hitta fokus varje dag nu. Även om både klumpen och herr Ågren är tillsammans med mig.
Vill också gratulera U idag! Hon byter siffror! Grattis!
