Åsa Linderborgs bok Mig äger ingen börjar trevande och är rentutav ointressant i de första kapitlen.
Men hennes ärlighet och vägran att skönmåla berör mer och mer. Hon skapar intresse för vardagliga ting som normalt sett är ganska ointressant just genom sin detaljrikedom och den kärleksfulla beskrivningen av sin far. Det är en konst i sig.
Detta är en bok om en dotter som älskade sin pappa. Ibland väldigt berörande. Härdarmästare Leif Andersson skulle vara stolt.
Läs även andra bloggares åsikter om Åsa Linderborg, Mig äger ingen, Leif Andersson, bokrecension, litteratur, intressant?
