Jag har alltid gillat Carolina Gynning.
Vet egentligen inte varför, men skall jag försöka mig på en analys så är det nog för att hon vågar vara sig själv fullt ut.
Hon skäms inte för den hon är. Sen om man gillar det eller inte är en annan sak, men hon kör sitt race fullt ut. Kanske är det detta som jag gillar och också är lite avundsjuk på. Hon är en god spegel för mig. Något att ta efter.
Carolina Gynning har ju en blogg. En blogg där hon blandar stort och smått. Jag gillar den bloggen och när jag idag såg posten Kris så måste jag säga att min beundran för denna själ steg ytterligare. Som sagt, hon väjer inte för någonting:
Detta året, vägen emot 30 har varit bra och lärorikt för mig. Jag har gått in i en ny fas, det är mycket som händer inom mig just nu. Jag har börjat se saker och ting annorlunda. Jag har börjat ta mig själv och mina känslor på fullaste allvar och jag har bestämt mig för att jag helt och hållet lita på min intution. Jag har starka känslor om saker och ting och jag tänker inte ifrågasätta dem? Det är onödigt, målet som finns där framme,” lyckan som jag jagar”, den kommer jag att få. Men jag måste vara fokuserad och kämpa.
Gynning kan reta mig å det grövsta ibland för att jag tycker hon är så dumt ytlig, och när jag bestämt mig för att strunta i hennes ord så kommer det pärlor där hon går djupare. Det är just det jag gillar med Carolina Gynning. Hon vågar vara sig själv. Fullt ut. Hur många vågar det?
Läs även andra bloggares åsikter om Carolina Gynning, blogg, bloggosfären, intressant?
