Tidigare så var jag inget större fan av Britney Spears.

Visst, den nu 27-åriga popstjärnan har gjort några bra låtar genom åren, men ingenting som förändrade min inställning till henne såsom den fina Blackout som kom ut 2007 gjorde. Först då blev jag riktigt förtjust i Louisiana-tjejen.

Allt runtomkring henne orkar jag bara inte med. Är glad dock för att hon verkar må bättre nu än för ett år sedan.

Hennes sjätte studioalbum har jag nu lyssnat igenom en del och mina omdömen med betyg är tyvärr mycket lägre den här gången:

Womanizer **
Första singelsläppet har väl inte riktigt tagit tag i mig. En helt ok poplåt, men utan den där fina känslan som jag gillat sedan tidigare. Refrängen är rent av tjatig och lite konstlad.

Circus ***
Det tog mig flera lyssningar innan jag fick fason på den här och då är det endast refrängen som fungerar. Lite vemodigt stuk, men för överbetyg saknas någonting som tar tag.

Out From Under ****
Här är hon hemma igen. Vacker och snygg ballad. Växer för varje gång och har det. Refrängen mycket bra.

Kill The Lights **
Mummelbörjan med rabblande som sen övergår i släpdisco med tema paparazzi. Texten intressantare än musiken. Tråktjat.

Shattered Glass **
Är man inte med så kan man tro att detta är en fortsättning på förra låten. Det är först i refrängen skillnaden hörs. Något bättre men ganska anonym i melodin. Får mig inte intresserad helt enkelt.

If U Seek Amy ***
Bättre fart och känsla. Tung disco som funkar bra. Med ett stick som fler låtar på denna platta skulle behöva. Dock saknas det där som ger överbetyg. Den extra knorren, känslan eller det där som inte går att förklara. Mainstreamvarning trots allt.

Unusual You *****
När jag började vifta med ordet mainstream så kom det något helt annat! Innerlig sång med känsla. Första melodin som riktigt berör mig. Hittills den enda som jag vill höra mer av. Full pott!

Blur **
Texten berör mer än musiken.

What happened last night?
‘Cause I don’t– ‘cause I don’t remember
What happened?

Musiken går rakt igenom utan avtryck. Däremot så undrar man ju om texten är specialskriven?

Mmm Papi *
Vilket tramspiller. Omöjlig låt med en fjamsig Britney i refrängen. Gillar inte alls.

Mannequin *
Jämntjock sörja med refrängproblem. Får ingen känsla för låten överhuvudtaget. Rent ut sagt dåligt tycker jag.

Lace and Leather **
Helt ok, varken mer eller mindre. Sticket räddar den från att hamna på en stjärna.

My Baby ****
Avslutningen är en fin liten pärla. Fin och känslig text med bra melodi.

Betyg: 2,58

Ett svagt album rent generellt. Känns ganska hafsigt och utan hjärta för det mesta. Bäst är Unusual You som är den enda som når femman. Även den storslagna Out From Under får överbetyg av mig.

Eftersom jag skall fokusera så mycket jag kan på det positiva denna månad, så säger jag inget mer. (;-)

Missa inte:
Kims recension