102 minuter: den sanna berättelsen om kampen för överlevnad inne i World Trade Center (2005) av Jim Dwyer och Kevin Flynn.
Ett otroligt välgjord bok. En research av sällan skådat slag.
Läser man den här boken så kommer man nära. Man får namn, detaljer och berättelser som klistrar sig fast i skallen på en. Detaljer som skrämmer.
Boken är saklig och kliniskt ren från känsloyttringar. Fast det fungerar bra eftersom det här handlar om att beskriva hur man överlever och kommer ut från skyskraporna.
När jag läste den här boken så sökte jag mycket på nätet om attacken och såg filmer jag aldrig sett tidigare. Jag kom närmare det hela och det var i perioder jobbigt, även om det nu är över sju år sedan det hände.
Vill man ha ett tidsdokument och följa vissa människor och deras dag, den 11 september 2001, så är boken suverän. Den får mig intresserad av saker jag inte alls trodde jag skulle bry mig ett dugg om, såsom hur logistiken såg ut samt vilken beredskap staden New York hade inför sådana här katastrofen.
Boken beskrivs på följande sätt:
Kl 08.46 den 11 september 2001 hade 14 000 människor anlänt till World Trade Center, redo att börja sin arbetsdag.
Istället, under de följande 102 minuterna, skulle de alla bli en del av århundradets drama. 102 minuter är både en gripande berättelse och undersökande journalistik när den är som bäst.
De visar att även om så många människor såväl uniformerad räddningspersonal som civilister reagerade med stor tapperhet, gjorde de detta mot bakgrund av otillräcklig byggnadssäkerhet och tragiska brister i New Yorks beredskap för nödsituationer.
En mycket bra bok. Rekommenderas!
