Eftersom jag och äldsta sonen bor i samma by så händer det ibland att vi åker med samma buss på morgonen. Så var fallet i morse.
Jag vet inte om det är tiden eller vad det nu är, men samtalet var annorlunda mot tidigare. Han kändes så mogen och så glad på något vis. Han pratade och berättade massor om sin skola, hur han mår och vad han gör på fritiden. Det kändes riktigt bra och jag gick av med ett stort leende på läpparna.
Vår relation var komplicerad tidigare. Väldigt jobbig för mig och säkert än värre för honom. Jag förmådde inte att vara där och jag kunde inte vara den far han så väl behövde. Det har gnagt i mig under många år att jag inte hade redskapen som en pappa bör ha. Svåra känslor att ta fram och prata om. Men just idag när vi samtalade på bussen så var det skillnad mot tidigare. Det kändes lättare och mer positivt från honom och det gjorde mig likadan.
Jag har sagt det tidigare och säger det igen. Barnen är mina största lärare. Det är genom dem jag utvecklas och lär mig en massa saker. Denna kille har mycket att lära mig, den saken är klar.
