Den brittiske sprintern Dwain Chambers vann i helgen 100 meter i de brittiska uttagningarna och borde således vara klar för OS i Beijing. Men så är inte fallet.

Problemet är att han är avstängd på livstid för doping enligt den brittiska olympiska kommittén. Den internationella olympiska kommittén stängde dock av britten i endast två år (mellan 2003-2005) för steroidmissbruk.

Chambers hävdar att det är IOK:s tolkning som gäller och att han nu borde få åka till OS. Fallet är nu uppe i domstol och ett utslag kommer i morgon fredag.

Ibland tycker jag detta med doping blir lite godtyckligt och märkligt beroende på vem det handlar om. Doping – olika beroende på vem du är? Varför skall inte Chambers få en andra chans som så många andra genom åren fått? Vad gör hans fall så mycket allvarligare än många andras?

En andra chans har ju många fått. Titta på våra egna före detta stjärnor. Linda Haglund är med i många sammanhang idag och verkar vara helt accepterad trots sin dopingdom 1981. Hon tävlade vidare efter domen och slutade först 1984.

Den forne brottaren Tomas Johansson är ett annat exempel. Efter sitt OS-silver 1984 så åkte han dit för doping. Blev avstängd 18 månader och 1986 tog han nya medaljer och var accepterad hos de flesta trots sitt fuskande.

Däremot om man åker dit en andra gång, då är man helt rökt. Ben Johnson, Ludmila Engqvist är ett par exempel på detta.

Ge Chambers en chans till. Det år så många andra som fått det genom åren. Konsekvens saknas och då är det bättre att fria än fälla anser jag.

Hade det dock varit så att alla verkligen blev avstängda på livstid så hade det varit en helt annan sak, men såsom det ser ut idag så kommer många undan med korta straff och sedan så är de ute på banorna igen. Varför får inte Chambers den chansen? En andra chans är alla värda…

Uppdaterat 080718:
Chambers fick nej från domstolen. De avslog hans begäran vilket innebär att det inte blir något OS för britten.