Jo, så är det. Jag har gjort det!!! Jag vann budgivningen och har idag skrivit kontrakt. Inflyttning senast den 2 juni. JAAA! Jag är på väg… ÄNTLIGEN!!

Jag vågade och jag trotsade mina rädslor.

Det var först när M (arbetskamrat) stod där på jobbet och tog med mig på en promenad som jag förstod att detta är rätt. Att jag inte skall vara så jävla harig och rädd för allt hela tiden. Tårarna kom och vi kramades länge!

Känna tilliten och bara följa med i processen och inte försöka streta emot. Efter det så kändes det bättre inom mig, för jag har varit så nervös och haft sådan ångest att det inte går att beskriva med ord.

Barnen får eget rum. Lägenheten är en 4:a och ligger i mitt drömområde. Nära skolorna och det känns så bra. Jag ville så gärna ha denna lägenhet för mina fina barns skull. Jag hade deras bästa för mina ögon hela tiden när buden haglade in…

Visst, det blev dyrt men jag har hjälp på vägen och i morgon skall jag till banken. Får se hur mycket de kan hjälpa till.

Många på jobbet har varit så engagerade idag. De har frågat och jag har pratat med dem. Bollat för- och nackdelar och jag måste säga att fördelarna som mina arbetskamrater hjälpte mig att få fram överväger solklart. Min chef har varit fantastisk i det stöd hon givit mig. Flera arbetskamrater pushade och uppmuntrade mig att se det positiva i 4:an och inte bara det som kan vara jobbigt, bland annat det ekonomiska och min rädsla att duga i ett nytt område.

Jag har ju dessutom under dagen väntat på ett bud på huset. Mäklaren har inte givit oss något ännu och får vi över 2 miljoner så är jag hemma. Garanterat. Vi har 14 spekulanter och chansen finns ju där. Men mycket avgörs i morgon när jag skall ta kontakt med min bank. Det känns inte som om det skall vara några problem, men man vet ju aldrig. Jag har ju ändå gått en bit över det lånelöfte jag fick av dem, men det hoppas jag kunna ta igen på huset.

Som min chef sa, man måste våga gambla ibland för att vinna något. Och det gjorde jag idag när jag vågade och nu skall flytta, senast den 2 juni 2008. Trots min oro för ekonomin, så känns det fantastiskt inom mig, detta är verkligen en nystart, ett nytt blad som vänds i mitt liv.

Jag tackar ALLA som stött mig på vägen och som gjort att jag vågade ta detta steg!