Ni som följt mig här genom åren vet att jag 2009 drabbades av gikt för första gången. Rädslan då var att detta skulle bli kroniskt och så blev det tyvärr. Genom åren har jag fått giktanfall flera gånger. Ibland lite mildare varianter, men ibland också den jobbigaste som gör att jag inte kan stödja på foten under flera dagar.

För det har satt sig i fötterna på mig och ingen annanstans. Gikt eller portvinstå som man sa förr i tiden drabbar oftast överviktiga män som har en felaktig kost eller dricker mycket alkohol. För min del är alkohol idag uteslutet. Detta handlar mer om att jag lagt på mig för mycket vikt igen i kombination med tvivelaktig kost som främjar detta gikthelvete.

Ibland kommer det som en blixt från klar himmel. Tycker mig inte ha misskött mig så mycket, men gikten ger då annat svar. Detta med att ljuga för sig själv, det är jag bra på. Gikten får mig att komma tillbaka till verkligheten.

Nu har jag alltså ”drabbats” av gikt igen. Dock inte i någon stortåled utan i långtån på vänster sida. Har aldrig varit med om det. Än så länge kan jag gå på foten och ipren lindrar smärtan ok, även om det ibland gör redigt ont. Det började med lite känningar i stortåleden för några dagar sedan, men nu har det alltså ”vandrat” vidare till långtån. Det påverkar mig inte så mycket ännu i vardagen. Rädslan är dock att smärtan ska bli värre och att det ska sprida sig till det ställe som är det vanligaste stället att få gikt på, dvs stortåleden. I värsta fall kommer jag ingenstans på flera dagar.

Livet som ”asket” är svårt för mig. Skulle jag klara av att äta sunt och grönt i massor varje dag, röra på mig och inte lägga på mig vikt i perioder skulle även giktanfallen begränsas. Urinsyran som orsakar detta skulle hålla sig på en rimlig nivå. Tyvärr är jag inte så disciplinerad och då får man detta när slappheten i mig brett ut sig alltför mycket.

Upp på hästen igen. Mer grönsaker, längre promenader och mer vatten. Samt fler ipren nu i det inledande skedet. Det vet jag hjälper tillslut.