Har gått hos Marie i Gävle för rosenbehandling under flera år nu. Gjorde min första behandling den 6 november 2019. Efter behandlingen idag fick jag en känsla av att detta var sista gången.

Vi brukar alltid boka en ny tid efter en behandling, men inte idag. Istället tyckte M att jag skulle höra av mig efter årsskiftet om jag skulle vilja ha en ny tid. Tyckte det kändes konstigt eftersom vi alltid bokar upp en ny tid.

Kanske skenar mina tankar iväg? Men hur jag än vrider och vänder på detta vill inte tankarna släppa att detta var den sista behandlingen. Samtidigt kanske det är dags, fem år senare, att hitta andra behandlingar? Kan inte låta bli, men inom mig kommer jobbiga övergivenhetskänslor upp och jag vet med intellektet att det bara är gammalt tankegods som visar sitt fula tryne igen. Ingen bra känsla har jag kring detta.

Allt har ett slut. Ingenting pågår för evigt. Vet ju det. Minns när jag gick på min sista behandling i Gamla stan och psykosyntesen. Inte mitt beslut att avsluta just då, men det var ändå mer uttalat.

Rosenbehandlingarna har varit ett viktigt komplement för mig att kunna slappna av på djupet. Muskelspänningar och stress släpper, undantryckta känslor och tidigare traumatiska upplevelser kommer fram. Det tar olika lång tid för olika människor och för mig har det tagit tid med ganska många behandlingar under dessa år som nu gått. Har ofta haft motstånd att ta mig dit och då speciellt i början. Men med tiden har jag känt hur viktigt dessa behandlingar har varit för mig.

Behandlingen börjar alltid med baksidan av kroppen, för att efter cirka halva tiden sedan vändas och behandla framsidan. Mot slutet behandlas skallen och muskler i nacke, axlar och huvud. En behandling tar ca 45 minuter. Under behandlingen har Marie frågat vad jag känner och hur jag mår. Ibland kommer det då upp känslor och bilder inom mig.

Rosenmetoden har fungerat för mig. Tycker mig känna att har jag inte gått på en behandling på länge blir min kropp oroligare och tankarna drar iväg. En inre oro stillas av rosenbehandlingen.

Rosenterapeuten berör kroppen och når in till det omedvetna (cellminnen) och smärta kan då komma upp, vilket ger känslomässiga upplevelser. Sakta men säkert släpper kroppen greppet om det omedvetna i medvetna känslor som både är positiva och lite jobbiga ibland.

Resultatet blir ibland ett inre lugn som jag inte upplevt med andra behandlingar. Kroppen får sitt och sen är det bra om man efteråt har någon att prata med om det kommer upp känslor och tankar som inte funnits där tidigare. Ibland kan det ta ett par dagar innan man känner något.

Kände mig bortkopplad idag under behandlingen. Som om jag inte var där. Kanske är det så att man inte ska fastna i samma sak för länge? Gå vidare och liksom utvecklas med andra saker gällande det inre arbetet. Svår tanke det där för mig just nu känner jag.

Förändringar även här som det nu verkar. Dagens upplevelser var nog det sista jag behövde och att inte ha bokat någon ny tid känns inte bra inom mig. Oavsett hur det blir i framtiden är tacksamheten stor gentemot M och allt som hon har gjort för mig genom åren.