I september 2023 skrev jag en text om mitt mående. När jag läser den texten idag ser jag förändringarna och att det går framåt på ett positivt sätt. Sakta men säkert. För mig stora steg och att allt sker av en mening i den tro jag har. Visserligen är ALLA känslorna förstärkta numera, åt alla håll. Skillnaden mot förr är att skuggsidan inte är lika långvarig och att jag inte fastnar i den så länge. Det ljusa får alltmer plats.

För mig har det verkligen varit en process att ”släppa taget”. Ser det i texten för nästan ett år sedan. Då var det mer med hjärnan än hjärtat. Någon form av trygghet i medvetandet och en visshet som är starkare idag. Visshet om någonting större. Tålmodigheten blir allt starkare hos mig om det är lite mörka eller tuffa tankar. De sveper in i tanken och förbi. Det fastnar inte alls på samma sätt idag.

Marie i Gävle ger mig en rosenbehandling en gång i månaden. Under juli var det uppehåll och det kände, om inte annat min kropp. Var till henne i förra veckan. Flödet av energier hade ”fastnat”. Tyvärr sådant som jag ännu inte kan reglera själv. Det är bara att inse och inte tro att jag klarar allt själv. Hon är så viktig för mig och jag kände en skillnad nästan direkt. Flödet i kroppen blev på ett annat sätt och jag kände mig ”lättare”. Hela min själ lättar efter en behandling numera.

Anmält mig till ett par saker hos Livskällan. Känner mig redo att våga lite mer. Så känns det i alla fall. Vet inte hur det blir när det är ”skarpt läge” så att säga. Tänker positivt och försöker inte låta kontrolltankarna ta över. Det som sker, det sker så att säga och det är helt ok. Den hjälp jag får oavsett vart den finns betyder mycket för mig. Tacksamheten är stor.

Tålmodighet, acceptans och förlåtelse. Sen det som jag nästan tycker är svårast, att tycka om sig själv.