Ytterligare steg togs igår mot förändring. En rejäl utrensning där gamla möbler gick till återvinningen. Grundkänslan är positiv och det känns bra att rensa ur det som ändå tillslut inte ska följa med mig.

Utan syrrans och M:s hjälp hade det aldrig gått. De var suveräna och tog tag i detta på ett sätt som gjorde att det gick snabbt och smidigt att kasta allt mellan regnskurarna. De kom mitt på dagen med bil och släp och vi körde två vändor till återvinningen. Tack för allt!

Från att igår ha vaknat med känslan att jag inte ska flytta till stan är känslan idag annan. Men det är lite så med mig nu. Grundkänslan finns där att jag vill förändring, samtidigt som mina gamla tankemönster fortfarande gör sina försök att få det grepp om mig och som ofta tidigare gått ”vinnande” ur tankarna. Nu är det inte riktigt på det viset, utan det gamla är verkligen på väg ut.

Men jag ska inte ljuga för er och säga att det är lätt detta. För jag får mina dippar och känner mig förlamad med många tunga känslor. Som jag inte kan adressera specifikt mer än till alla förändringar som sker och har skett under detta år. De plötsliga ångestdjupen av gråtanfall är inte helt borta, men de har blivit färre sedan Igor dog. Idag kan jag inte se det annat än att jag hamnade i chock första tiden. Tankarna kring hans död är fortsatt tuffa. Sonens flytt också fast på ett annat sätt. Samt att tvingas flytta från förorten av ekonomiska skäl och bli omplacerad i bästa fall på jobbet. Tacka fan för att det är rörigt just nu!

Märker att är jag själv för länge och inte pratar med någon, då tenderar de gamla tankarna att få ett större grepp om mig. Syrran är suverän i detta att stötta upp och finnas där när tvivlet är alltför starkt. Att fastna i detaljer och liksom skylla på detta för att avvakta ytterligare är bara senvägar. Det kommer ändå att ta sin tid detta och i bästa fall har jag flyttat innan december. I bästa fall.

För det finns saker som kan hända på vägen. Problem med att sälja min befintliga lägenhet, ett pris som inte fungerar och så vidare. Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet.

Att skriva öppet här på bloggen är också något som numera känns bra för mig. Att berätta för den som vill läsa. Vill också dokumentera och då har denna blogg alltid används, både med öppna och stängda poster.

Mitt vardagsrum är väldigt spartanskt nu när soffan och bokhyllorna är borta. Men för en tid är det ok. Är liksom i tanken redan på väg och då gör det inget om det är lite tunt på möbler. Det är nästan så att jag kan prata med ekot…hahaha!

Den gamla soffan hade jag i 12 år, från den 17 juni 2011 fram till igår. Den hade verkligen gjort sitt.

Vaknade i natt och hade så svårt att somna om. Tankarna far kring flytt och faktiskt hur det också kan påverka mitt jobb på fler sätt än att jag får gångavstånd. Där är jag bara i de första tankarna ännu, men kanske kan det göra mig än mer modig gällande jobbet i framtiden. Vem vet?

I morse var det så mörkt att jag tände några ljus. Regn och åter regn. Undrar hur mycket regn som har fallit de senaste veckorna egentligen? Min semester handlar dock mer i år om det inre för mig än det yttre som resor, solandet och att vandra runt i omgivningen. I det har jag kommit en bit. Det vågar jag säga utan att värdera det närmare. Så fort det är uppehåll försöker jag att ta mig en promenad för att åtminstone hålla soffpotatisen så liten som möjlig.

Allt som hänt under min semester har på ett plan varit väldigt tufft och känslomässigt, samtidigt på ett annat plan utvecklat mig i mitt tänkande och medvetandet. Det ligger lärdomar i allt man är med om, även om man inte kan förstå det direkt. Kan inte riktigt själv förklara vissa saker och de försöker jag släppa och liksom bara hänga med. Inte värdera allt hela tiden.

En semestervecka kvar. Hade jag bara tänkt på väderläget skulle jag ha skippat denna vecka och börjat jobba en vecka tidigare, men som sagt, i det inre är det viktigt att fortsätta processen med tankarna utan att bli störd av jobbet. Så jag fortsätter att plocka och pyssla hemma samtidigt som tankarna får fara fritt utan yttre påverkan mer än de samtal jag har med nära och kära som är så viktiga för mig.