Att massakrera gamla möbler, det är känsla det:

Jag har erfarenhet sedan tidigare av att bända och ta i för kung och fosterland gällande uttjänta soffor.

Yngsta dottern hittade till och med pengar i soffan. Jag vrider och bänder vidare.

Adrenalinpåslaget är högt när jag tar i.

Jag lassade ut delarna på framsidan och väntade på kompisen R som skulle hjälpa mig att hämta den nya soffan. Vi fick låna släp av firman och körde sedan hem det nya och iväg med det gamla till återvinningen.

Tyvärr så saknades det två kuddar och beslag. Men så här ser den ut när den är uppställd. Firman har öppet även i morgon så då får jag åtgärda resten.

Morgondagen blir soffdag. Med mina färdigheter i att skruva och montera så kommer garanterat att ta hela dagen. Om nu firman har beslagen hos sig vill säga. Här finns de inte i alla fall.

Lunchade idag tillsammans med en person jag inte träffat tidigare. Måste säga att det var ett befriande möte ur flera aspekter och både lättnad, ilska men även sorgsenhet blandades i det långa samtalet som vi hade. Förundrad men föga förvånad efteråt. Jag är glad att jag vågade och att det kändes så bra som det gjorde.

När jag skulle handla idag så snurrade jag till det rejält. Hittade inte mitt betalkort och trodde att jag hade glömt det på möbelfirman. När vi satte fart dit och var halvvägs så hittade jag kortet på ett ställe där jag aldrig lagt det tidigare. Det var bara att vända och gå in och betala. Pinsamt och snurrigt av mig!