Efter allt tråkigt som hänt den sista tiden, vill jag försöka tänka även på de positiva stunderna med mina katter.

Idag vill jag gå i minnenas allé med Maja. Igår var det 8 år sedan hon kom till mig. Åtta år! Detta med tiden är svårt att begripa, men i dagar blir det 2923, i veckor 417 och i månader 96! Vart tar tiden vägen?

Allt började med att yngsta dottern skickade en liten film på Maja. Hon föddes den 11 maj 2015 och var alltså då bara drygt två månader. Majas mor Mini födde henne i ett hus i Gnarp och yngsta dottern berättade för mig att de inte kunde ha henne själva eftersom de hade många katter. För mig var det uteslutet att skaffa mig en tredje katt, jag hade då Maxi och Felix i mitt hem. Frid över deras minne!

Då skickade hon detta till mig:

Smälte direkt och när hon sa att ingen kunde ta henne… jag älskar katter och kunde inte säga nej… så det bestämdes att Maja skulle flytta hem till mig. Den 21 juli var det dags och denna lilla film som äldsta dottern redigerade med rolig musik och en gubbe som upprepar ”Ohhujj” hela tiden (;-):

Maja är en katt med integritet på ett sätt, samtidigt som hon är ganska orädd, vilket jag inte gillar när hon är ute eftersom alla människor inte är snälla. De allra flesta är ju det och jag vet att hon hänger en del hos grannen som verkar gilla henne.

Ta i trä, men hittills har hon klarat sig från sjukdomar eller olyckor. Enda gången veterinären kom hit var när jag tappade kontrollen över tovorna i mars 2021, då såg hon lite rolig ut:

Under de första åren gjorde hon någonting som jag aldrig sett en katt göra. Det är när hon verkligen vill ha någonting, då ställer hon sig på bakbenen och vevar med framtassarna. Så söt så. Nuförtiden gör hon det inte så ofta, kan hända någon enstaka gång då gubben inte är snabb nog att släppa ut henne:

Hon gillar det klassiska som katter gillar såsom räkor, kyckling och ost. Hon är otrolig när jag står i köket och tar fram ost eller skinka (som jag är restriktiv med för saltet) så är hon där och sätter sig bredvid och tittar på mig. Smälter ju direkt och en liten bit blir det allt.

Ibland vill hon busa lite och på senare tid kan hon också komma upp till mig vid sänggåendet och gosa en stund. Det gillar jag. Tyvärr miste hon sin kompis Igor den 16 juli men när han var med henne ignorerade hon honom som det ser ut ibland, men jag vet att de hade stenkoll på varandra. Ibland busade och ”slogs” de men jag uppfattade det bara som om det var på lek (och lite revirtänk). De luktade även ibland på varandra och sen är var det bra. De kom bra överens tillslut, men det tog sin lilla tid.

Vet inte riktigt hur Maja nu kommer att reagera när Igor inte finns kvar. I början sov hon hos mig i tre dagar, sen har hon de två senaste sovit som ”hon brukar” det vill säga på en av kuddarna som finns i vardagsrummet. Har jamat lite när hon varit inne och gått omkring och tittat, vet inte riktigt hur jag ska tolka detta… Igor är saknad, den saken är klar.

Hon är mig så kär och de dagar jag jobbar i stan och hon inte kommit in (om hon varit ute) då är det alltid lite spänt för mig. Men de dagar hon kommit in, ätit frukost och lagt sig för att sova, då går det bättre för mig på jobbet. Nu efter Igors död är jag än mer orolig, men det kanske bara är som det ska vara, nu när hon är den enda katt som jag har kvar.

Tiden går fort som sagt, Maja är nu 8 år och min förhoppning är att hon går vid min sida i några år till. Nu har hon varit hos mig sedan 21 juli 2015. Otroligt Majan, Majvor, Majsisen, Sisen, Guttlass och allt vad hon kallas för, kär katt har många namn…