Fokuserar på yngsta sonen nu och hans förestående flytt upp till Falun. Har tidigare berättat om att han kom in på yrkeshögskola i Falun och glädjen kring detta positiva besked.

Han har sedan i april stått i bostadskö i Falun för att ha en chans och få ett boende om han skulle komma in på skolan. Det visar sig nu att han fick den lägenhet han stod i kö för. Så tacksam och glad för hans skull. Så redan den 1 augusti bär det av till Falun för yngsta sonen.

Detta med transport som jag hade hoppats på fungerar inte eftersom syrran inte kan det datumet. Så antingen hyr jag en flyttbil själv och kör upp det som han vill ha med sig hemifrån, alternativt tar tåget med stora resväskor (om det nu inte blir så stora pjäser) och sen fixar en ny säng och det viktigaste på IKEA i Borlänge.

Det är ett par timmar med bil till Falun. Detta med att köra bil för mig är tudelat. Ordnar det sig inte på något vis, då kör jag, men går det att lösa på annat vis, föredrar jag hellre det. Har kört väldigt lite bil sedan jag sålde familjens gemensamma bil för över 15 år sedan.

Tiden springer iväg, barnen blir äldre och nu ska alltså även ”sladdisen” ut i livet. Lite som en ”ketchupeffekt” det hela för yngsta sonen. Allt kommer på en gång nu samtidigt som jag gläds så åt att han nu får den här chansen att plugga speldesign, som han så gärna vill.

Jag och hans moder har tät kontakt nu. Det känns fint och vårt fokus är våra barn och att det ska bli så bra som möjligt för dem.

Sonen är hos mig den här helgen. Det är mysigt att få ha honom hos mig. Snart är det slut med det under lång tid. Men varje gång han hör av sig och vill komma hit, blir jag glad och mitt hjärta blir varmt.