Att sitta ”fast” och ändå gå framåt. För att det inte finns några alternativ. Medvetenheten är för hög idag för att liksom ta till bekanta flyktvägar som dessutom är så destruktiva för mig. Då sitter jag fast ett tag och har en sådan jävla ångest att hälften vore nog. Kan inte planera framåt och ändå gör jag det. Bokar och planerar, som om jag består av två delar. Med en sådan jävla ångestnivå att det nästan blir övermäktigt det hela.

Vet inte vart detta slutar och det är väl meningen.

Vill finnas där för andra också. Flera personer i min omgivning har ett helvete just nu. Två djupa samtal igår som berörde mig känslomässigt så mycket att jag själv höll på att svimma av i värmen när jag var ute på lunchen. Var så dränerad på energi och det var liksom slut inom mig. Det var bara att åka hem.

Min ”känslighet” eller vad man ska kalla det ska ju vara en positiv egenskap, men ibland blir det för mycket. Mina tankar är nu ständigt hos de som har det tuffare än vad jag har det. Helvetet på jorden. Alla känslorna åt alla håll, med tanke på vad man behöver just nu för att komma vidare. Så jädra tufft ibland, men ändå jordens skola. Det vill man fan inte höra när man är inne i något som är ett helvete. Jag vet det. Men om allt bara hände utan anledning, då skulle jag verkligen kapitulera. Mitt hopp är ju att det finns någon mening med allt som drabbar oss och vår själ, vårt medvetande.

Försöker inte analysera utan bara leva. Det går sådär, för även det bygger upp saker inom mig. Som jag tidigare skrivit om kan jag inte hantera det riktigt. Vad nu hantera står för, kanske ska det vara skakigt och så nu en tid? Beskeden kommer, men inte riktigt så fort som jag vill. Tålamod, gubbe tålamod.

De starka känslorna skrämmer mig vissa dagar. Blir också i perioder rädd för overklighetskänslan inom mig. Autopiloten eller vad det nu är, kan då agera långa sträckor innan jag ”kommer på mig själv” med att vara här och nu. Är det bara jag som har detta inom mig? Det måste ju vara fler som känner som jag? Vart kan man prata med likasinnade?

Nu efter midsommar ska ju saker och ting sakta ner. Det märktes inte på bussen igår, den var proppfull. Tror det handlar om att de drar ner på än mer linjer än tidigare och de få som går, de blir då fulla. På vägen hem när jag liksom inte klarade av att jobba mer, var det inte lika mycket folk. Åkte hem och bara satt i soffan. Handlingsförlamad. Skulle behöva skaffa saker till hemmet, men har inte riktigt kraften att göra det själv eller be om hjälp.

Sen har ju nybygget (huset som brann förra året) precis bredvid min tomt helt plötsligt fått en jävla fart. Det låter och borras hit och dit. Som grädde på moset har de börjat med någon slags renovering ovanför efter månader av stiltje. De kör med några maskiner så det vissa timmar verkligen är ”highlife” i min omgivning av höga ljud. Då är det bara att dra på sig hörlurarna och spela musik.

Hatar verkligen den här ovissheten som råder just nu och jag kan inte vila i den ens. Försöker varje dag med att sätta mig en stund och ”meditera”, men resultatet blir ändå att skit fastnar i mig och jag får kroppsliga symptom. Knappt promenader hjälper just nu och jag kan verkligen inte i min tur slita så hårt på de som lyssnar på mig. ”Inte nu igen, lär han sig aldrig någonting”….

Samtidigt, och det är detta som gör det så förvirrade för mig, har jag aldrig känt mig mer ”levande” eller hur jag ska förklara det. ”Levande” i alla känslorna och det är nytt för mig. ”Levande” i overkligheten, ”levande” i tamefan allt!

Det handlar om att mitt ”gamla jag” eller vad jag nu ska kalla det för, desperat försöker ta kontrollen över känslorna igen, som tidigare i mitt liv, och när inte det går, då blir det som det är just nu. Analysernas mästare, det är jag det.

Känner åt alla håll ”på riktigt” eller hur jag ska säga och i det finns nya positiva tankar, men också sådant som gör ont och som jag tidigare flytt ifrån nästan per automatik. Sorg, svikenhet, längtan efter närhet och det som gör en människa till en människa. Jag känner! Så länge det gamla negativa blockerar, har det andra svårt att komma fram.