Min pappa 1940 när han var 2 år gammal. Bilden är tagen vid Strandbodkilen i Uppsala.

Idag skulle min pappa ha blivit 85 år om han hade levat. Så är det inte. Han dog i december 2017, 79 år gammal.

Han är mycket i mina tankar sedan en tid tillbaka. Han gav mig livet och i det försöker jag landa. Han gav mig livet. Han gav mig också en massa känslor. Han var min pappa och han sprang hela tiden ifrån sig själv, vilket också resulterade i att han sprang ifrån alla andra.

Det finns mycket tankar som sagt i mig gällande min pappa i dessa dagar. Ber om att skifta fokus. Varje dag numera känns det som. Ber om hjälp och stöd, vilket resulterar i tankar som vissa dagar ger mig ångest. Sakta men säkert. Men jag försöker vidare.

Pappa hade också sin kamp. Det vet jag ju. Det kan jag se klarare idag.