Prästkrage på baksidan

Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Dagarna far fram och jag mår ganska ok. Lite upp och ner men mest upp. En slags acceptans över livet finns där.

Fått starka kvitton på att jag inte är ensam utan har själar omkring mig. En händelse med en fjärrkontroll hittat i soppåsen är verkligen ett konkret tecken på detta.

Juni år 2 i pandemins tid. Fått besked om att vi ska jobba hemifrån till den 16 oktober om inte Folkhälsomyndigheten tar bort restriktionerna om att just jobba hemifrån. Perspektiven svindlar och tankarna på om inte vaccinationerna kommer att bita far förbi.

Nu har nästan halva befolkningen över 18 år fått sin första spruta i Sverige. Själv tar jag min andra den 29 juni. Tror modet ökar lite allteftersom. Första sprutan var det nu mer än tre veckor sedan jag tog. Ska ner på stan nu på tisdag den 15 för att undersöka mina tänder (som jag skjutit upp så många gånger pga pandemin), hämta passet samt göra fint på mammas och morfars grav. Där har jag inte varit sedan oktober förra året.

Skynda långsamt och acceptera. Medvetandet förändras över tid. Ser jag tillbaka några år så är det en stor skillnad. Mer lugn och mer accepterande över varat. Inte lika rädd längre.

Fotbolls-EM har startat. Italien var total överlägsna Turkiet och vann med 3-0. Det bästa var nog publiken. De hade tillåtit 16 000 personer på läktaren (vart femte plats) och det räckte för att få fin stämning. Coronadrabbade Sverige går in i turneringen på tisdag då de möter Spanien.