För första gången så kände jag mig ”tvingad” att använda munskydd. Det var på bussen eftersom UL rekommenderar det nu under hela dygnet.

Måste säga att det kände väldigt konstigt att sätta på sig ett munskydd, ungefär som om jag befann mig i en annan ”värld”. Ja märkligt var det när jag stod där vid busshållplatsen och väntade på bussen.

Min tandvärk tvingade mig till ett akutbesök och som tur var hade Happident Domen en tid redan idag. Tanden behövde fixas och kanske går den ändå inte att rädda. Tandläkaren sa att ge det en vecka och se om det räcker med den här lagningen. Hålet ligger väldigt nära en nerv och kanske har det redan kommit ner bakterien för långt så att säga och då måste man rotfylla. Om en vecka vet jag.

Det var en ny tandläkare nu. Har ju inte varit hos dem på snart två år och en del kan jag skylla på rädsla och att jag inte vågat åka ner tack vare covid-19 och smittspridningen. Men nu tvingades jag och det gick bra. Min kära syster hämtade upp mig när jag promenerat en bit så att jag slapp bussen på vägen hem. Tack syster!

Han var lite roligt tandläkaren och undrade jag om jag var pensionär eftersom jag varit så isolerad och inte varit nere på stan på länge. Visserligen har jag inte så där väldigt många år kvar, men ändå… ….det var lite märkligt att få den frågan. Men det är väl så det ser ut nu med en. Förfallet accelererar för varje månad nu (;-) Man kan ju flytta in på seniorboende vid 55…

Tog en liten promenad genom Uppsala. Det var lite folk här och där och väldigt få bar munskydd utomhus. Tog några bilder.

De gick bra det här och nu är jag hemma i tryggheten igen. Lite så känns det efter att ha varit så få gånger i stan sedan förra året.

Nu ber jag bara om att lagningen håller och att det inte kommit ner några bakterier i käken på mig.