Nu har jag jobbat hemma sedan i början på oktober. Andra vågen är ett faktum och viruset styr ännu en gång över vardagen och det som är normen i samhället. Enligt statsminister är den nya normen max 8 människor i sällskap från den 24 november och han tryckte på max och sa väl egentligen att vi ska ställa in allt nu i fyra veckor och bara umgås med familjen.

För egen del är det mycket tuffare den här gången av flera olika skäl. Det har hänt så mycket annat i mitt liv förutom coronaviruset den sista tiden som gör varat tyngre och min ensamhet allt djupare. Har verkligen gått in i min lilla ”bubbla” sista tiden och det är många gånger en helt ny och ibland omvälvande erfarenhet.

Att verkligen vara isolerad och ensam är det många av oss som återigen tvingas till. Det är en stor träning i att acceptera faktum och försöka hitta ljuspunkterna i detta. Att inte heller veta hur länge tär än mer den här svängen. Men jag försöker hitta livbojarna, även om det ibland är svårt att se dem för allt mörker.

Dagarna går i varandra. När jag jobbar försöker jag hålla uppe något form av rutiner. När jag är ledig vet jag inte riktigt vart tiden tar vägen faktiskt. Tänker mig att detta kommer att pågå året ut och en bit in på 2021. Det är bäst så för att om det blir annorlunda och kortare så blir det en bonus.

Men det är en tuff tid just nu. Inte bara för mig utan för många människor.