Det går bara några minuter så kommer de första igenkännandena. Detta med att inte känna sig bekväm att leva på jorden, att hon aldrig känt sig hemma här och sen det som verkligen får mig att haja till:
”Jag har svårt att acceptera det där med att äta eller ätas. Som är vårat livsvillkor. Jag avskyr det. Vi måste döda annat liv för att livnära oss. Det irriterar mig fortfarande”
Hon fortsätter:
”Jag tycker att livet innehåller så mycket olycka, så mycket smärta, så mycket lidande – och glädje förstås.”
”Det finns i grunden någon avståndskänsla som jag har. Till livet”
Den idag 93-åriga skådespelerskan Inga Landgré säger så mycket klokheter i denna dokumentär ”Om Inga” som nu finns på SVT Play. Filmen är gjord av Fanny Risberg som jag tycker hittat en fin balans på berättandet mellan skillnaden på då och nu i Landgrés långa liv.
Inga Landgré filosoferar vidare i dokumentären och jag förundras över hur lika vi tänker. Jorden är en plats där mycket smärta och prövningar existerar, men det finns också kluster av ljus och hopp. Dö eller dödas. Hur vi behandlar allt levande. Den där avståndkänslan som hon pratar om och som lika gärna kunde vara mina ord.känner jag. Depressioner säger hon är livsrädsla för henne.
”Jag tänker på att livet försvinner. Att det dämpas vartefter”.
Mycket kloka saker som sagt och så mycket igenkännanden som gör att jag bara måste skriva om denna dokumentär.
Inga Landgré har jag tidigare bara känt till namnet, men som jag nu efter denna film även känner en stor respekt för och dessutom vet lite mer om gällande hennes filmkarriär.
Första filmen spelade hon in redan 1943 och till dags dato har hon varit med i 89 olika film/TV-serieproduktioner. ”Soldat Bom” (1948), ”De sjunde inseglet” (1957), ”Hugo och Josefin” (1967), ”Paradistorg” (1977) och ”En underbar jävla jul” (2015) är några exempel på filmer hon varit med i.
Hon smugglade mikrofilm till motståndsrörelsen i Grekland och blev förälskad i landet. Hennes dröm var att få åka tillbaka dit en gång till, vilket är en resa vi får följa med på.
Hon berättar också i filmen om ett tillstånd mellan dröm och vakenhet. En röst pratade med henne om ett accepterande av allt. Om hur hon fick frid och ro. Några ord kom till henne flera gånger.
”Tiden är inte mer.”
Hon vågade leva, hon vågade bli kär och hon har varit modig under sina många år här på jorden.
jerryolsson.se 