I ett medvetande som alltmer förändras går dagarna vidare. Mitt mål har lyckats med att återigen jobba från kansliet och i det försöker jag få ro och se de ljusglimtar som i mig är så svårt att hitta även om de finns där. I massor om jag bara vill.

Morgonen är finast även om det sista tiden varit lite kallt. Men det är fräscht och tyst. Få människor i rörelse. Rena tankar som orkar hela vägen ut.

Att växa sig stark igen, oavsett vad det handlar om. tar tid. Vi är olika och det tar olika tid. Att döma varandra och känna otålighet kommer främst i de egna tankarna. Då är det bara att backa och ta ett steg tillbaka. Var i det som är även om det innebär tomhet och en frustration.

Höja blicken, acceptera livets olika skiften och inte gå igång på sådant som ändå inte går att förändra. Se dagarna som gåvor istället för något jobbigt. Alternativen är för mig alltid sämre.

En lunch på ett organiserat sätt där man sköter det mesta själv och sen väntar på sin mat. Burger King i stan har idag ordning och reda på ett sätt som tilltalar mig.

En vecka då yngsta barnet blir myndig, då packning och fixande inför dotterns flytt fortsätter och då jag själv jobbar vidare för fjärde veckan på kansliet.

Är det bara jag som tycker att riden rusar? Dagarna går så fort och jag hänger knappt med längre.