Har inte varit och besökt mamma & morfars grav sedan i februari. Det var som om tiden stått stilla + en massa vegetation. Till och med lyktan stod kvar. Det är ledsamt att ingen annan bryr sig men så är det. Nu när moster inte heller finns kvar, så är det nog bara jag som kommer att gå dit i framtiden.

Jag köpte 10 sommarblommor och gjorde så fint jag bara kunde.

Det är lite tufft nu så jag kände att jag ville besöka mamma idag. Försöker fokusera på det positiva trots allt, men ibland går det inte så bra.

Ens egen dödlighet blir påtagligare och i det skapas hos mig rädslor och oro. Inte för själva döden egentligen, utan för allt omkring och att det kommer närmare så att säga för varje dag. Det handlar väl om att inte ha kontroll kanske? För när människor i ens närhet faller ifrån, då blir allt detta så mycket påtagligare.

När jag satt på en bänk vid gravplatsen blev färgerna så starka i busken framför mig. Så starka att jag nästan började gråta. Riktigt stark och fin grön färg som jag försökte fånga med kameran.

Två dagar på kansliet och allt vad det har inneburit har gjort mig trött. Kommer att jobba hemifrån i morgon och sen köra två dagar återigen på jobbet. Måste vara snäll emot mig själv och lyssna inåt. Det har jag varit dålig på många gånger med resultat som ibland inte varit bra för mig.