En dag att lägga på minnet

Ett hav av olika blommor vid vägen.

Ett långt samtal som skulle handla om jobbet utvecklades till någonting helt annat. Visst, vi pratade jobb också, men så mycket annat och en timme senare var jag själv förundrad över hur självklart det var att prata även om djupt privata saker med henne. Nu vet jag i och för sig att vi är länkade på något sätt sedan lång tid tillbaka, men ändå har jag inte riktigt klarat av att öppna mig så mycket, som jag nu gjorde idag. Det är alltid så ”självklart” att samtala med henne, vilket både är befriande men även lite skrämmande eftersom vi synkar så bra ihop. Skrämmande för det gamla vanliga med rädd att bli sårad, tillit och så vidare. Tycker inte heller om att inte ha ”kontroll” på samtalet. En fin själ som betyder mycket för mig i dessa tider.

På lunchen gick jag sedan till affären och handlade där jag träffade på en annan människa som bjöd hem mig på en fika bara sådär. Jätteroligt och jag blev lite paff men ändå inte på ett plan. Social distansering med avstånd och gjorde att vi satte oss på personens baksida och fikade en stund. Vi har tidigare ibland setts på bussen och i början på seklet jobbade personen på mitt jobb under en tid. Det kändes så fint att mötas på det här sättet. En fin själ även hon.

Två fina själar som fanns där när jag behövde det. Tar emot och är tacksam. Försöker inte värdera och grubbla så mycket. Inte ligga före och tro mig ha kontroll på det som sker. Inte dra några slutsatser om någonting utan bara vara i dagens positiva flöde.

En fin dag. De dagar då det är tungt är det fint att tänka tillbaka på den här dagen.