Snäll eller flykt

Är jag snäll emot mig själv som många säger att jag ska vara eller flyr jag som tidigare under mitt liv från saker och ting?

Lågan finns där, men tiden är begränsad.

För mig är den frågan relevant efter förra veckans händelser. Vart går liksom gränsen och när återupprepar jag gamla beteenden? Gamla tankemönster slåss jag emot dagligen, men de går att ignorera. Det är när jag ställer in saker för att jag inte orkar eller tror mig vara snäll emot mig själv som tvivlen finns där.

Pojken med lammet. Från Uppsala domkyrka.

Jag är här och nu. Mycket mer än tidigare. Mycket ”oförlösta” känslor som bara poppar upp utan att jag har kontrollen så att säga. Terapin får vila över jul, men känslorna och tankarna gör det inte. Det är som att ha öppnat upp en kran och så går den inte att stänga igen. Men det gör ingenting utan det är ju detta jag har velat under så många år. Att våga möta mig själv och den där lilla grabben. Att göra det utan alkohol och andra kemiska preparat är egentligen en fantastisk känsla, även om det ibland är skitjobbigt att liksom stå där som den jag är. Det är både ock detta där styrkan av att stanna kvar i det stärker mig sakta men säkert.

Känner så mycket mer nu på ett helt annat sätt än tidigare i mitt liv. Blir mer berörd och vågar stanna kvar i det som sagt. Visst är det överväldigande vissa dagar. Men jag vet om det numera och i det ligger mitt hopp inför framtiden. Jag förändras och i det finns en rädsla och oro när jag glömmer bort varför jag valt den här vägen. För det handlar helt enkelt om att orka leva vidare.

Nu ska jag ut en sväng och lösa ut lite paket. Julklappsinslagning står på dagens agenda. Om en vecka är det full fart i huset och jag längtar så mycket.