Den 15 augusti fyller min älskade kattpojke 15 år. Tyvärr drabbades han i slutet av juni av akut njursvikt. Han fick diagnosen den 2 juli av LillyVet som sedan dess har behandlat honom.

Tyvärr har det visat sig att Felix också är lite förvirrad i allt detta, troligtvis demens, men det är inte konstigt. Han är ingen ungdom längre utan är ofta väldigt trött och vill då bara sova, och dessa behandlingar har förstärkt detta. Så ibland kan det vara svårt att veta vad som är vad, men helt klart är att njurproblemen påverkar Felix rent generellt, i allmäntillståndet.

För denna njursvikt fick Felix intensivvårdsbehandling i flera dagar med dropp. Efter den sjunde behandlingen fanns tecken på återhämtning. Men riktigt bra har det aldrig blivit och Felix kommer att få leva med detta i hela sitt återstående liv.

Veterinären som varit helt fantastisk med Felix har under de senaste tre dagarna givit Felix nya behandlingar med dropp eftersom han mått sämre. Tyvärr går det inte att ge honom detta varje dag för att han ska få leva. Nu hänger det på Felix och att hans njurar är så pass ok att det fungerar ändå.

Igår var en tung och tuff dag efter den senaste droppbehandlingen. Sedan i början på juli har min älskade katt fått många droppbehandlingar och den vägen fungerar som sagt var inte längre. Han måste bära själv så att säga nu och i detta kommer en större oro. Som husse till Felix pendlar jag mellan hopp och förtvivlan.

Vi kom hem igår från sista behandlingen och Felix gick inte på toaletten som han skulle.

Nu på morgonen när han hade fått vara ifred hela natten och fått sova ut ordentligt, mådde Felix bättre igen. Han drack och åt kyckling i hyfsade mängder. Jag kompletterade upp med specialmat via sprutan. Han hade också kissat på pottan och nu sitter jag återigen här med ett hopp om en fortsättning.

Älskade fina Felix, han vill leva och att han orkar att kämpa vidare efter allt han har gått igenom är ett mirakel. Visst, han är inte samma katt som före allt detta, men han kämpar och han vill vara med ett tag till. Det är min övertygelse.

Felix under sin droppbehandling 19 juli 2019.

En dag i taget. Verkligen en dag i taget. Jag vet genom Maxis bortgång i april 2018 att får njursjukdomen tag i en är det över. I går trodde jag det efter allt som hände, men idag är jag återigen inte lika säker.

Brytpunkten är om jag ser att Felix lider. Om han inte går på pottan och om han varken äter eller dricker. Vi är inte där och jag ber till Gud om att vi aldrig kommer att hamna där. För fortfarande finns fina stunder med gos och där Felix spinner.

Den 2 juli började denna resa för familjen där Felix varit njursjuk. Han har klarat sig länge nu och jag ber om många flera dagar med vår älskade Felix!