Resan till Israel – ett år senare

Genesarets sjö. Foto: Anna-Karin Eskemyr

Tillsammans med delar av mina arbetskamrater gjorde vi för nästan ett år sedan en studieresa till Israel.

11 maj 2016 Uppe på Olivberget med utsikt mot Klippdomen, även kallad för Klippmoskén.

Mellan den 9-13 maj 2016 besökte vi historiska platser, samtalade om dessa och vi som aldrig i praktiken “följt” i Jesu fotspår fick under denna resa göra det på ett mycket intressant och spännande sätt.

11 maj 2016 Ett av de största ögonblicken var när vi hamnade mitt i ett sällskap från Sydafrika som sjöng hela vägen ner mot Getsemane. Magiskt.

För mig var det nog mitt livs resa. Minnena och de tankar som for i mig de bevarar jag nära mitt hjärta. För mig var det aldrig någon diskussion att inte följa med, utan jag såg det som en möjlighet att med egna ögon få se, känna in och vara nära historiska platser i kristendomens historia. Pricken över i:et eller vad du vill, men efter denna resa är resten som eventuellt händer i resväg bonus i det här livet.

12 maj 2016 Att sitta på en spårvagn i Jerusalem och se stora delar av staden kändes märkligt. Tur att jag har bilderna kvar.

Det lite tråkiga och som jag saknar nu så här ett år efteråt är en ordentlig uppföljning. Det hade för mig varit berikande och intressant att få höra de andra deltagarnas tankar kring resan. Vad de tagit med sig i livet och om resan på något sätt påverkat dem. Uppföljningen uteblev och det känns som om en möjlighet här sumpades att få oss närmare varandra i och med denna resa. För mig personligen hade det i alla fall uppskattats väldigt mycket.

Utanför Bebådelsekyrkan (Basilica of the Annunciation) i Nasaret, Israel med fina Birgitta! Foto: Jan-Olof Johansson

Så här sammanfattade jag resan precis efteråt:
En fantastisk resa, inte tu tal om annat. Jag är så glad att jag följde med och fick uppleva allt detta. Tisdag, onsdag och halva torsdagen var helt magnifika och jag fick flera gånger nypa mig i armen för att förstå att jag verkligen fick vara med om allt detta.

Sången i Getsemane och lapparna i Gravkyrkan (Heliga gravens kyrka) var mäktiga upplevelser för mig. Det är inte ens överord att säga att det var magiskt och något som jag kommer minnas för livet. Det var så mycket positiv påfyllnad och vi som åkte fungerade så bra tillsammans. Inga spel och inga hierarkier kände jag av någonstans och bara det är unikt. Att det skulle vara farligt för oss att resa, av de farhågorna märkte jag heller ingenting.

Behöver jag säga att det var mitt livs resa?

Min lilla film som jag klippte ihop från resan: