Tillsammans med delar av mina arbetskamrater gjorde vi en studieresa till Israel mellan den 9-13 maj 2016.
Det är en resa som jag inte kan berätta om i en enda bloggpost. Jag har mycket intryck, minnen och tankar och de ryms helt enkelt inte i en enda post, utan att det då skulle bli helt oöverskådligt.
Nu kommer jag att skriva om varje dag för sig med bilder och de tankar som de ger mig. Alla ord är personliga och ska inte tolkas in i någon politisk kontext. Läget i Israel är komplext och det är nästintill omöjligt att skriva om detta utan att någon reagerar och tycker annorlunda. Jag utgår från mina upplevelser och det jag varit med om. Punkt.
Dessutom så behöver jag fortfarande smälta vissa saker och då kan det vara bra att ta det dag för dag. Vissa upplevelser har berört mig så in i de djupaste delarna av mig, att jag har svårt att fortfarande samla tankarna rationellt. Vi får som om det ens går att formulera det jag nu bär på.
Första dagen 9 maj 2016
Detta var en resdag. Från tidig morgon och faktiskt fram till midnatt, innan vi nådde vårt första mål med studieresan.
Här sitter vi på Arlanda och väntar på att få flyga iväg mot det heliga landet via en mellanlandning i Istanbul, Turkiet.
Småpirrig och viss resfeber, dock inte som förr i tiden. Nyfikenheten var för stor helt enkelt på den här resan med delar av arbetslaget.
Vi åkte med Turkish Airlines och mellanlandade som sagt i Istanbul. Total flygresa på ca 5 timmar. Min rumskamrat de fyra nätterna var Mats som här tittar ut genom flygplansfönstret på ditresan.
Uppåt värre när Gunilla och jag poserar i Istanbul där vi hade ett par timmar innan nästa flight.
Flight nummer 788 mot Tel Aviv. Vår andra flygning den första dagen bjöd på en härlig solnedgång. Att flyga är som sagt obehagligt för mig oavsett, men jag är inte rädd längre. Det är en känsla jag tar med mig efter dessa fyra flygningar.
På väg till säkerhetskontrollerna efter landningen på Ben Gurion-flygplatsen.
Framme i Israel! Upprymd och förväntansfull.
Efter att vi hämtat bagaget samlades vi alla, innan vi skulle gå mot bussen.
Det var både en märklig och häftig känsla att stå i Tel Aviv och vänta på bussen som skulle ta oss till resans första mål kibbutzen Ein Gev.
Det tog ett par timmar att ta sig dit och ett stopp blev det utanför Magal, där vi fick ett par rediga nattamackor. Det var här mitt förfall från LCHF-kosten drog igång på allvar… …men jag hade inget alternativ om jag inte skulle svälta ihjäl…
Vid midnatt var vi framme i Ein Gev. Jan-Olof Johansson som var vår guide under dessa dagar, delade ut nycklar till oss.
En lång resdag var över. Tankarna for och flög och jag hade ingen aning då om vad som väntade… …upplevelser som förändrat mig för alltid.
jerryolsson.se 