
Att våga stå kvar och berätta det innersta för en själ. Att känna vissa saker men ändå berätta och stå kvar. Inte fega ur utan ta ner garden och vara den man är fullt ut. Stå där rak i ryggen och berätta sådant som berör en i djupet.
Så många känslor kring detta, där stolthet och mod faktiskt är de främsta, även om det finns stänk av ledsenhet. Men den känslan dominerar inte längre efter en inre bearbetning under en tid, utan det är lärdomen i att kunna våga känna vissa saker och även säga dem, även om man vet om reaktionen efteråt. Det finns en tacksamhet i det att kunna känna någonting nytt när man nått min ålder. Det är en gåva jag har fått av en annan själ. Det känner jag då också att det ska den själen få veta. Tidigare så sprang jag när saker och ting påverkade mig i djupet. Nu gjorde jag precis tvärtom.

Sifferbyte i måndags. Det blev precis på den nivå som jag ville ha det. Egen födelsedag är svårt för mig, men jag jobbar med att acceptera den här dagen. Finns liksom inget annat val, men det är lik förbannat jobbigt. Nu blev det fint och bra på alla sätt och vis. TACK till alla ni som hörde av er och till min fina familj som kom på en liten fika på kvällen. [Instagram]
Dagarna passerar i ett rasande tempo. Det gäller att hänga med och ta tillvara på det man har kvar. Det är därför jag vänder på det självklara numera och jag klarar även av det. Tror det handlar om livsmognad till stor del. Faktiskt.

Precis avslutat två teamdagar med jobbet som vi hade på stiftsgården Breidagård.

Ett litet annorlunda upplägg på förmiddagen var att vi tog en ganska lång promenad i en grupp på tre till Marielund och samtidigt diskuterade dagens ämne “Utmaningar inför framtiden”.
Tar tillvara känslan av att känna mig levande och se tacksamt på det. Ingenting är förgäves även om otåligheten många gånger är ett hinder i mitt liv som försenar saker för mig. Som jag skrev tidigare, att kunna och i det våga känna vissa känslor fullt ut för första gången är på många sätt fantastiskt och jag väljer att se det som en gåva jag fått och ingenting annat.
Livet kan vara fantastiskt samtidigt som det i perioder kan sänka en helt. Men att stå kvar i känslorna är en styrka. Oavsett vad det handlar om.