Maxi kom inte till matskålen som vanligt i morse. Han låg kvar i gästsängen och när jag tittade närmare på honom blev jag förskräckt. Tyvärr kollade jag inte så noga på honom DÅ utan började direkt att leta telefonnummer till veterinär och någon som tog emot akut. De tyckte att jag skulle komma in med katten och skrev upp mig.

Då slog det mig att jag inte hade någon kattbur hemma. A lånade ju min bur när hon flyttade och den stod nu hos henne. Panik! Var tvungen att ringa henne och klockan var knappt 7 på morgonen. Men jag visste inte då hur illa det var med Maxi, så jag vågade inte chansa på att vänta.

Tog bussen till A och hon var så snäll att hon gick ut med buren så att jag nästan direkt kunde ta en buss tillbaka till Storvreta. Tack Anna! Där hämtade jag Maxi och fick in honom i kattburen ganska snabbt. Mot djursjukhuset i Ultuna.

Skickade under bussfärden mejl till jobbet att jag inte kommer idag. Visste då inte hur lång tid detta skulle ta och hur allvarligt skadad min älskade katt var. Fick byta buss i stan. Ett positivt tecken var att Maxi jamade lite i buren. Fortfarande då trodde jag att det var tungan som hängde utanför och varför jag inte ens då såg vad det var kan jag bara hänvisa till min hispighet och ofokusering på detaljerna i denna pressade stund. Jag ville få Maxi så fort det bara gick till en veterinär helt enkelt.

Väl framme vid djursjukhuset fick jag sitta och vänta i kattväntsalen (jo, det fanns en sådan enbart för katter och dess ägare). Det var jag och en kille till som satt där med sin katt Selma. Det var här som jag för första gången sedan igår kväll verkligen började titta på Maxi på riktigt allvar och noga se hur han såg ut i ansiktet.

Då såg jag att hans katthalsband satt över käken och hade pressats bakåt hårt mot svalget. I all hast och stress tog jag alltså för att det var hans tunga. Tala om slarvigt av mig. Han har alltså haft det såhär sedan igår kväll/natt? Tala om smärta och att det måste ha gjort ont!

Jag lyckades få av honom katthalsbandet, men han kunde ändå inte stänga munnen ordentligt. Men ju längre tiden gick ju bättre mådde han då, även om han inte kunde stänga munnen som vanligt. När vi tillslut kom in till veterinären kände hon på honom och ingenting var brutet, men han var svullen på ena käken en bit bak. Hon trodde att han hade ont och att smärtorna kom av att halsbandet hade suttit så hårt åt. Hennes förklaring var att han ute någonstans hade fastnat och fått halsbandet över munnen och sen trasslat in det hårdare och hårdare mot käkarna. Tala om plågsamt.

Bannar mig själv så otroligt mycket att jag inte tittade mer noga i morse och tog bort det själv redan då, samtidigt som jag är glad att jag åkte iväg eftersom det kan ha varit allvarligare än vad det nu var. Det visst jag ju inte då! Kostnaderna struntar jag faktiskt i och de 2 000 kronor som allt detta gick på är värt varenda krona nu när Maxi är checkad och kollad att det inte var något allvarligare.

Veterinären skrev ut smärtstillande och antiinflammatorisk medicin som Maxi nu ska äta i fem dagar. När vi kom hem igen, märker jag på honom att någonting inte är som det ska. Det kan bero på detta äventyr och att han är trött, men samtidigt tror jag att han har ont i ena käken. Hoppas verkligen att medicinen biter på rätt sätt och att han tål den. Han kan ju få biverkningar som gör att jag måste tillbaka till veterinären.

Lärdomar från den här förmiddagen är att kolla in mina katter ännu noggrannare innan jag far ut i hispigheter och agerar enbart på instinkt. Hade jag hemma fått av honom halsbandet först, hade jag nog avvaktat lite innan jag åkt in, samtidigt som han nu fått medicin tack vare att vi åkte in, vilket kanske inte varit fallet annars om han nu inte ljudligt eller på annat sätt visat att han hade ont förstås.

Känner också efter denna händelse hur mycket jag älskar Maxi. Hur mycket han betyder för mig och när jag satt på bussen på väg in gick tankarna åt alla håll. Tänk om det är kört nu för Maxi? Tänk om det inte går att fixa detta? Tankar på inre skador och jag vet inte allt for igenom mig. Är det så här vår relation ska sluta? Oväntat och alldeles för tidigt…usch ja det var inte roliga tankar ett tag där.

21 oktober 2016 Maxi
Nu sover Maxi efter en händelserik förmiddag.

Vi ska inte ropa hej ännu eftersom det faktiskt kan vara inre skador också, även om ingenting nu tyder på det. Det vet vi först efter ett par dagar. Nu sover Maxi och han vill vara ifred.

En annan fin sak som jag vill berätta om är Majas agerande. Att jag inte ens då fattade… men så var det… Maja gick alltså igår och lade sig bredvid Maxi och det har aldrig hänt tidigare. Hon sov bredvid honom hela natten och jag fattade ingenting utan gladde mig åt detta bara sådär, Maja måste ju ha känt på sig att någonting inte var bra med Maxi. Det är ju rörande att bara tänka på detta nu efteråt. Katter är mer känsliga och bryr sig om varandra på ett sätt som jag själv nu fick bevis på. Älskade Maja, vilken tjej du är.

Fan vad jag älskar mina katter.