Varit igång en vecka nu på jobbet. Det märks att det fortfarande är semestertider. Lugnare än vanligt gör att jag hinner med sådant som annars kommer i “sista hand”. Gott så. Har också kunnat sluta lite tidigare varje dag, vilket gjort att jag sakta men säkert betar av mina övertidstimmar.

Det är en skillnad i mitt medvetande numera. På något sätt inkapslad. Det är väldigt svårt för mig att förklara hur jag egentligen mår. Orden blir fel hela tiden när jag tänker på hur jag ändå ska försöka berätta. Det fungerar och samtidigt funderar jag väldigt mycket på saker och ting. Försöker verkligen släppa vissa saker och bara vara i nuet, men det är svårt. Funderar på att ta hjälp från ett visst håll, men så fort jag närmar mig detta får jag hjärtklappning och ångest.

Ja, ja… lugn och fin i detta bara… det löser sig om det är meningen att det ska lösa sig så att säga.

Dagarna ser ganska lika ut. Det är nog bäst så just nu. I morgon ska vi ändå ner på stan, jag och sonen för att handla byxor åt honom inför skolstarten på onsdag.