Flytt, tatuering & ljusare tider

Har snart haft semester i fyra veckor. Komma ner till vila och att bara var här och nu på riktigt är svårt. I år har det tagit längre tid än vanligt. Helt klart. Men sista veckan har jag bara tagit dagen som den kommit och i det finns en härlig känsla. När man kommer dit vill säga…

Tanken var att i år bocka av en av mina drömmar, som fanns på min bucketlist. Fick ett presentkort av Anna när jag fyllde år senast där tanken var att jag skulle åka vattenskidor i sommar. Så blev det nu inte eftersom den bokade firman helt plötsligt tog bort just vattenskidor på programmet. Resan till Malmö var redan bokad och klar, och det gick ju bra ändå. Men den drömmen är fortfarande en dröm…

Biet som ska sitta på min vänstra axel.

…däremot ser en annan av mina drömmar nu ut att bli av. Har alltid velat ha en tatuering. För ett par år sedan blev jag också klar över motivet. Ett litet bi som hänger på min kylskåpsdörr som jag tycker mycket om. Den lilla kompisen ska nu hamna på min vänstra axeln och följa med mig ända tills kistlocket slår igen.

Tillfället kom helt oförhappandes när jag igår såg Artelius Tattoos erbjudande på Instagram. Hon kommer till Uppsala den 24 september och ska var med på en tatueringsmässa och hade lediga tider kvar. Jag slängde iväg en förfrågan och nu är jag bokad! Spännande värre…

Biet är symboliskt för mig och sen gillar jag just detta lilla bi. Kan känna samhörighet på flera plan med ett bi faktiskt.

På Annas balkong
Fika tidigare i juli med Anna och Elias på deras balkong.

På måndag flyttar Anna från Storvreta. Tänker lite djupare på det och det är slutet på en epok i familjens liv. Vi flyttade ut hit 1994 och Anna var drivande i det beslutet.

Nu, efter nästan 22 år flyttar hon tillbaka till Uppsala. Elias får börja åka buss, men hon kommer närmare Tofflan och hyran blir lägre för henne. Elias kommer fortfarande att bo hos mig på halvtid så helt ensam blir jag inte. Men visst känns det lite märkligt, men det är ju så att ingenting är bestående. Det visar ju även hennes val att byta jobb efter många år på samma ställe.

Storvreta har varit och är toppen för barnfamiljer. Så med facit i hand är jag glad att Anna övertalade mig att flytta. Det blev så bra för våra barn. Min plan är att bo kvar tills Elias har gått ut grundskolan. Han har idag nära till plugget och så länge räntor och sådant ligger på den extremt låga nivån som de gör nu, fungerar det bra för mig också rent ekonomiskt, även om ett par rum numera står tomma, att bo kvar.

Det är självklart för mig att hjälpa henne på alla sätt jag kan. Så det blir en del bära och sådant på måndag. Det är också min sista semestervecka. Fan, vad tiden går fort…

Maja är ute mer och mer

Varje förmiddag öppnar jag altandörren och låter Maja få vara ute så länge hon vill. Det är lite påfrestande, men jag vet att jag måste släppa kontrollen. Hon är ute allt längre och just när jag skriver detta så hör jag inte pinglan längre. Hon har hittills alltid kommit tillbaka och givetvis så gör hon det även den här gången.

Idag hade jag tänkt att ta en långpromenad till Fullerö Handel. Har inte varit där på flera år och någonting måste jag ju göra för mig själv. Ibland är ensamhet och nötning det som är nyttigast för mig. Att liksom tvingas landa. Gilla att umgås med mig själv helt enkelt och inte fly som alltid tidigare.

Ni som följt mig vet att jag har väldigt svårt för att ta stöd och hjälp från andra. Det ska då ha gått väldigt djupt i negativ riktning mitt mående och där är vi inte idag. Det har snarare blivit ljusare och bättre och det mesta har jag klarat på egen hand. Det ni! (;-)

Men att sträcka sig så långt att säga att jag ser framemot hösten och det som väntar, hmm nja det vet jag inte. Fast nu har jag ju tatueringen och min lilla bikompis att längta till… (;-)

Annonser

9 thoughts on “Flytt, tatuering & ljusare tider

  1. Tofflan

    Det är inte siffrorna jag kollar utan alla som tjatade om att jag skulle fortsätta och sen slutade kommentera och höra av sig överhuvudtaget. Några har jag valt bort själv – passade inte vänskapen när jag hade det svårt behöver de inte min vänskap nu när jag har det bra heller.

  2. Jerry Inläggets författare

    Tofflan: Det känns som om jag ser ljuser igen nu och faktum är att jag klarat det mesta själv och att tiden får gå. Att göra vanliga saker och sen bara försöka vara. Det vänder tillslut och som sagt att fråga om stöd och hjälp, då ska det vara jävligt illa med gubben. Det sitter i generna det beteendet.
    Detta med att vara glömsk visar sig tydligt för mig när jag tittar på film. Kan dagen efter knappt minnas vad den handlade om. Då är det illa.

  3. Jerry Inläggets författare

    Tofflan: OK, då är jag med och förstår att du missade detta i inlägget. Det är lätt gjort.
    Det kan ju vara så att de som sa att de skulle hänga med dig gör det och de andra s a s tappades på vägen? Det är alltid en risk att byta en inarbetad adress och en del försvinner på vägen. Mina siffror kollar jag inte ens längre eftersom de sjunkigt så pass mycket. Jag skriver för mig själv bara och vill någon läsa så är de välkomna.

  4. Tofflan

    Nu såg jag en sak till som jag hade missat! Det där om att ta hjälp när det är tufft eller att fixa det själv. Vi är väldigt lika, kan jag bara återigen konstatera!
    Och min egen tatuering skrev jag om häromdan… Tror tanten börjar bli glömsk också, inte bara halvblind… 😖😡

  5. Tofflan

    Jag läste via mobilen och ser för dåligt för att göra det uppenbarligen. Först läste jag ditt inlägg igår via datorn, men hade problem med framför allt ena ögat. Sorry!
    Nä jag tänker att det är upp till var och en med tatueringar och piercingar. Vad jag tycker är inte intressant mer än för mig själv.
    Idag skriver jag för mig själv mest, men är grymt besviken på alla som tjatade om att jag inte fick sluta blogga när utrymmet tog slut på gamla bloggen. Vart tog de vägen?

  6. Jerry Inläggets författare

    Du läser inte min post noga märker jag… där finns all fakta om tatueringen och när det ska ske… (;-) men jag kan återupprepa för tant…hehe 24/9 på vänster axel på en taueringsmässa i Uppsala. Spännande värre.
    Skriv du, vi tycker olika om många saker så det är inga problem. Arg blir jag inte utan kanske håller med till viss del. För många tatueringar tycker jag blir… ….för mycket…
    Det är väldigt svårt att ändra folks surfvanor. Men det är bara att vara ihärdig så vänder det tillslut.

  7. Tofflan

    Det känns skönt att både du och jag är med och kan hjälpa till den här gången.
    När ska du göra den och var på kroppen??? Jag tänkte skriva om tatueringar häromdan och vad jag tycker om dem, men jag avstår nog nu så ingen blir… arg 😜
    Bra att du har ändrat. Försöker flyta trafiken, men gamla bloggen är fortfarande mest besökt trots att inget händer där.
    Jepp, vi syns mycket nu! 😄

  8. Jerry Inläggets författare

    Tofflan: Det kommer att gå bra, vi är många och jag kan ta i en hel del gällande bärandet.
    Jag blir nöjd, det känner jag på mig. Hon verkar duktig, hon som ska göra den på mig.
    De sidor jag länkar mest har jag sådan här autotext på, att när jag skriver in namnet så kommer länken automatiskt. Givetvis så hade jag glömt att ändra på din, men det är fixat nu.
    Vi syns ofta nu, både söndag och måndag… (;-)

  9. Tofflan

    Ja du… den där flytten blir ett evenemang för sig.

    Jag har en enda tatuering och det är en liten fjäder som sitter på ett ställe jag kan dölja om jag vill. Det gör jag för det mesta, för jag ångrar min tatuering. Hoppas att du blir nöjd med din!!

    Tack för att du länkar mig, men du länkar till gamla bloggen. Använd hellre URL:en till min nya blogg! 😛

    Vi ses på söndag! 😛

Kommentarer inaktiverade.