Har haft stora sömnproblem i natt. Drömmer så konstiga saker och får nästan hjärtklappning av det som jag är med om. Flytt, nya människor och utmaningar som är väldigt påfrestande eftersom det för mig blir väldigt verkligt, även om det “bara” är i drömmarnas värld.

Så nu sitter jag här och hinkar i mig kaffe. Tung i skallen och tankar som jag inte ens kan uttrycka på ett bra sätt. Långfredagsstämning och precis såsom det ska vara kanske en dag som denna?

Ska fixa till mig och sen försöka komma på “banan” igen med mina affirmationer (som slutat att fungera nästan helt, men jag ger inte upp) och tankarna på att det går över. För det gör det, även om perioderna ibland är väldigt korta av frid och lugn i sinnet.

Någonting skaver väldeliga och jag känner mig bara arg. Men jag måste tillåta mig att känna allt som kommer, även om jag med förnuftet är tyst om det mesta. Det är liksom någon form av bearbetning som pågår. Så måste jag se det.

Den inre frid jag var på väg till för ett par månader sen, känns ibland som helt bortblåst. Så är det när längtan och kärleken aldrig får påfyllning. När ruta nummer 0 verkar vara den jag för alltid få stå och stampa på.

Det påverkar hela mitt liv och inspirationen  att sköta kosten och även min motion gungar rejält. Men jag vet att skippar jag främst motionen, då är jag jävligt illa ute. Kosten är väl mer LCHF liberal mode just nu, även om jag undviker de värsta fällorna såsom spannmål och rent socker. Alkohol håller jag mig också borta ifrån och snart firar jag 2 år utan denna dödsdrog. Det måste jag tänka på och försöka ta fram som positivt när stora delar av mig bara vill sjunka ihop och strunta i det mesta.

Kärleken till mig själv räcker inte hela vägen. Det blir ett hål, sår eller vad det heter. Jag tycker inte om mig tillräckligt mycket för att klara av tanken på att bli gammal ensam. Tanken på åldrandet och vad den bär med sig (det pågår för fan just nu) är också sådant som jag har svårt att inte tänka på. Jag vet så väl att det inte leder någonstans och de tankarna slåss med de gamla… tankekrig pågår hela tiden inom mig.

Långfredagsstämning förr var ju hemsk för vissa och då speciellt barnen. Jag hade aldrig de “problemen” eftersom min familj så sällan var intakt under några längre perioder. Det handlade om andra saker än Jesu död och lidande. Det var kamp att överleva på närmare håll om jag säger som så.

Egentligen borde jag skämmas som inte är nöjd. En del av mig verkligen avskyr mina tankar just nu, samtidigt som den sårbara och lilla Jerry inte riktigt förstår de tankarna. Tankekrig var det…

Annonser