Olof Palme 1927-1986
Idag är det 30 år sedan som Sveriges dåvarande statsminister Olof Palme blev mördad. Han mördades klockan 23.21 och dödförklarades 00.06 den 1 mars 1986. Olof Palme blev 59 år gammal.
Alltid vid Palmes dödsdagar träder nya vittnen fram i media och berättar sin version. Som utomstående blir man alldeles yr i mössan och vet inte vad man ska tro. En utsaga är den om polismannen som tog hand om Lisbeth Palme och berättar att det handlar om två och inte en gärningsman. Vad ska man tro som sagt?
Det var han som skickade ut det första rikslarmet som gick ut vid 02-tiden:
”Signalement på gärningsmän efter beskjutning av Sveriges statsminister: 2 gärningsmän, 40-45 år, mörkhåriga, en av gärningsmännen är påfallande lång, en av männen var iklädd mörkblå täckjacka, tillhör ev Ustasjarörelsen.”
Dagen efter togs en av gärningsmännen bort och resten är som sagt historia, med Christer Pettersson som först dömdes men sedan friades.
Sen har vi mannen som satt i en bil och såg mordet. Han har också varit tyst i 30 år och berättar först nu sin historia. Han är helt säker på att det INTE är Pettersson som är mördaren!
Fast för mig är mordet uppklarat, även om det i juridisk mening inte finns någon dömd. Lisbeth Palme har varit så tydlig i detta och varför ska man egentligen ifrågasätta det hon säger?
Berättade redan förra året vart jag befann mig när jag fick reda på mordet:
Själv var jag då 20 år och låg i lumpen. Jag hade lagt min madrass i vardagsrummet för att kunna lyssna på musik i den stereoanläggning som jag hade i bokhyllan. Minns så väl att när jag slog på radion, så var det inte alls någon musik som spelades, utan just nyheten om att vår statsminister Olof Palme hade blivit mördad. Detta var efter midnatt och sen kunde jag inte sova mer… Minns att jag ringde syrran och någon kompis och pratade och pratade…
Vad jag själv tyckte om Palme?
Jag gillade honom. Han var äkta och hade inlevelse i det han trodde på. Han ville något. En bra statsman för Sverige vid den tiden. Ibland kunde han vara lite väl arrogant mot sina politiska motståndare och idag vet jag faktiskt inte hur han skulle klara sig.
Han representerade då en vänster som var mer i verkligheten än dagens som jag har mycket svårt för. Idag är de så dömande och kallar var och varannan som inte håller med dem för tillmälen som jag inte hörde på 1980-talet.
jerryolsson.se 