Vägen till målet är livet

Med anledning av min förra post som handlade om alkoholen och mitt förändrade förhållningssätt till det giftet, känner jag att jag vill spinna vidare lite på detta med måendet och vart jag är på väg i mitt liv.

Många kan ju lätt få för sig att allt är frid och fröjd idag. I alla fall kan man tro att det är den bild jag vill förmedla. Så är det givetvis inte. Alkoholen förstärkte och skapade annan slags ångest, så var det ju. Ja, allt kring detta har jag redan skrivit om. Men att jag helt skulle vara befriad från oro och negativa känslor idag är fel, jag är ingen robot. Jag vill inspirera och visa på att det går att vända och må bättre utan detta gift.

Därför så tjatar jag vidare på min blogg.

Måendet idag är bättre än för ett år sedan. Jag vågar mer och säger ja till mer saker idag. Tänker inte lika mycket och försöker ha kontroll på det som händer och sker. Den positiva utvecklingen hade aldrig kommit med alkoholen. Nog ska man väl kunna skriva sådant här i denna ordrika post, om det positiva på samma sätt som det negativa? Hur många har inte av mina poster genom åren varit negativa och dystra?

Märker nu själv med mitt förändrade sinnelag hur många som fastnar i negativa spiraler och bara förmedlar jämmer och elände hela tiden. Sådant såg jag inte ens tidigare. Jag var ju själv en sådan som ofta utgick negativt gällande saker som hände runtomkring mig och att bli medveten om detta, är ett stort steg i rätt riktning. Då vill man inte heller befinna sig i dessa marker, där hindren hela tiden kommer före möjligheterna. Det liksom drar ner en till synsätt som bara gör att energin försvinner och kraften sinar.

Förutom barnen betyder min träning väldigt mycket för mig idag. Om det har jag också skrivit, när jag nådde ett av mina stora mål. Träningen ger mig kraft. I början drevs jag av att vilja förändra både kropp och vikt. Faktiskt av ett inre tvång att förändra mitt liv. I det fick jag mycket stöd och hjälp från Andra sidan. Jag riktigt kände deras kraft och styrka de dagar då orken hos mig själv var låg och jag försökte skjuta upp ett träningspass. Fick sådana fina tankar och energier att det alternativet aldrig blev och blir aktuellt. För de hjälper mig så att fokusera på mitt stora mål.

Varje pass är viktigt för mig att genomföra, i ur och skur. Träningen går före allt idag skulle man kunna säga. Med alkoholen hade jag aldrig börjat att träna överhuvudtaget. Ytterligare en positiv aspekt av att ge sjuttsingen i giftet.

I sin tur har träningen fört med sig så mycket andra positiva saker. En kropp som mår bättre och som sakta men säkert omformas med allt färre kilon och mindre värk samt mer ork. Ett psyke som mår bra när ett redigt pass är genomfört icke att förglömma.

Det är inte nog med detta, utvecklingen på mitt jobb går åt rätt håll. Jag känner mig mer delaktig och människor tar mig på allvar. Det är till och med så att jag ibland känner en lusta att gå till arbetet och så var det inte alls för ett par år sedan. Detta trots att ett par av mina närmaste arbetskamrater idag inte är kvar på jobbet.

Är säker på att detta också handlar om att jag har öppnat upp och har förmågan att tänka annorlunda mot tidigare. Se möjligheterna istället för hindren och inte vara så negativ hela tiden. Ge saker och ting en chans, vilket gör att det positiva oftast kommer fram. Jobbet är min trygghet och grund att stå på. Både vad det gäller rutiner och det ekonomiska. Är väldigt tacksam gentemot min arbetsgivare och att de hela tiden trott på mig och min förmåga att utvecklas.

Relationer är svårt för mig, oavsett alkohol eller inte, och där ber jag en del om ett ljus och en öppning. Men acceptans och låta saker och ting bero är tufft för mig, men det är enda vägen framåt. Dock är jag mer nyfiken idag och vågar stå upp för mig själv på ett helt annat sätt än tidigare. Förr var det enbart genom alkoholen som jag vågade och då gick det ibland väldigt fel. Jobbiga erfarenheter som jag idag inte utsätter mig för, men samtidigt hur konstigt det än kan låta, har de lärt mig en del om människor och hur de fungerar. Om hur jag fungerar och inte vill fungera dessutom med giftet i mig.

Känslorna är annorlunda idag. Längtan är starkare efter någon att älska på ett sätt, men jag vet nu att jag kan också fortsätta livet genom att vara ensam. Sakta men säkert vågar jag bejaka det som finns inom mig av längtan, även om det är en bit kvar att våga stå helt upp för mig själv. Relationer och känslor har jag skrivit mycket om och det är väl det område som jag kommer att få jobba med hela livet. Men vem får inte det förresten?

Min känslighet ökar. Jag känner mer utan alkohol. Ibland skrämmer det mig men jag försöker att välkomna det. En morgon ville en kvinna ha kontakt med mig, men då blev jag så paff att jag nog skrämde bort henne. Hon har inte försökt sedan dess. Den andliga sidan har kommit tillbaka inom mig, sakta men säkert. Där tror jag att det kommer att hända en del framöver. Tillit, förtroende och inte tänka för mycket är mina tankar kring detta.

Den svåra balansgången är att urskilja mitt eget ego med de ord de ger mig och allt det andra som kommer till mig. Det kan låta konstigt för en del, men jag har fått så mycket bekräftelser på en annan värld eller hur jag ska uttrycka det, att jag liksom inte bara kan ignorera det längre.

Mitt ego har varit och är mitt största hinder till personlig utveckling. Ett ego som agerar enbart utifrån jordiska och materiella behov gör bara skada. Ett ego som bara vill ha och inte kan ge gör ingen lycklig. När jag speglar mig i andra som beter sig på exakt det sätt som jag vill ifrån, då har jag ibland svårt att inte reagera. Tyvärr just på det sätt som de själva visar upp. Men det är en träning hela tiden och att bryta negativa livsmönster är en stor del av detta. En kombination i samklang med de andliga är målet och det är väldigt svårt i dagens hetsiga brus och där det ibland känns som om allt bara ska gå fortare och fortare. Men ibland måste vi människor bromsa in och stanna upp. Att då hitta den där inre rösten, som finns där men som man inte vill lyssna på av olika anledningar, det är stort. Att våga lyssna på den, det är det bästa jag har gjort.

Vägen till målet är livet. Det uppnådda målet kan ge en paus, men sen kommer nya mål. Det är ju så vi håller på för att känna. Människan vill känna och vara med om saker. På djupet och på allvar. Humor, det lätta och skojerier. Utan alkohol och droger som förvirrar och förstör. Allt vi är med om betyder någonting, även om vi i stunden inte kan se det, men det är en helt annan bloggpost.

Min tro är ingenting som jag har hittat på, som finns bara för att det passar mig. Den har alltid funnits där, men av egoistiska anledningar har jag inte kunnat eller haft redskapen att ens se motiven med att födas till denna jord. Jag ska lära mig ett och annat. För det sker bara inte utan en mening. Inte för någon av oss.