Pressad är bara förnamnet. Trots att kollegerna tar huvudansvaret och kommer att prata mest, så gör det mig skräckslagen att ändå ha en liten punkt på dagsprogrammet, där jag ska “visa upp” mig och dessutom veta vad jag pratar om!

Men jag vet att valet inte finns där om jag vill komma framåt. Det är bara att stamma sig fram om det är på det viset och försöka tänka klart. Det är ju inga elaka själar som anmält sig till webbflyttverkstaden och det är bäst att vara så ärlig som det bara går med funktionerna och det som inte fungerar idag. Att försöka spela att jag kan mer än jag kan, det är lönlöst och kan bara skapa misstro. Problemet är att en del funktioner ännu inte är klara, utan verktyget utvecklas hela tiden fram till i april, då allt måste vara färdigt.

Vet inte riktigt hur jag kommer att reagera faktiskt och då speciellt om det går åt pipan med någonting. Försöker inte att tänka så mycket på det och mitt mantra “Vad är det värsta som kan hända?” går på repeat i skallen. Att prata inför många människor har varit min största skräck i livet. Faktiskt värre än att flyga.

Det är ju också detta att jag själv inte kunnat jobba så mycket i det nya webbverktyget eftersom tiden inte funnits och att då sitta och försöka förklara saker och ting som jag själv är väldigt osäker på, det pressar mig väldigt mycket. Gungfly och ångest.

Men vad gör man? Att gömma sig och fly, det är någonting som jag inte ska och får göra längre. Den tiden är förbi i mitt liv, så det är bara att spotta i nävarna, sträcka på sig och göra så gott jag kan. Duger inte det, då får det vara så…

Annonser