Är lite rädd för den där tennsoldaten som står där. Han är ju där igen, eller inbillar jag mig? För det är mycket känslor i omlopp just nu. Är han tillbaka?

Hur kan människor tycka så olika? Reflekterar utan att för den skull ta ställning i frågan om Margot Wallström och om Sverige ska gå med i NATO eller inte. Ja, NATO tror jag vi hamnar i ändå, förr eller senare. Argumenten är ljusår ifrån varandra och jag förundras över att människor kan tycka SÅ olika.

Föräldrasamtal med yngsta grabben ikväll. Blir alltid så varm om hjärtat och stolt efteråt. Älskar honom så mycket att ord inte räcker till.

Tror vid närmare eftertanke att tennsoldaten räddar mig. Så måste det ju vara. Att känna för mycket rubbar ju saker och ting på ett sätt som jag inte kan hantera. Vågar inte känna och agera. Låter hellre bli för rädslan att misslyckas och göra fel.

Så måste det ju vara.