Idag kunde jag springa igen! Tala om tillfredsställelse! Det har blivit som min nya drog detta, min nya positiva “drog” som får mig att må så himla bra!
Trots oplogade gator och snöfall tog jag mig ut eftersom jag sagt att är det –5 eller varmare, då är det bara att snöra på sig gympaskorna och springa för allt vad tyglarna håller!
Tidigare i veckan har det varit mycket kallare och då har jag inte sprungit, knappt tagit en promenad ens. Gillar inte kyla och då speciellt inte när det är så kallt som det nu varit ett tag. Men idag var det läge och som jag längtat!
Det kändes som om kroppen också längtat efter att få röra på sig igen. Pigg och fin första halvmilen, trots underlaget. Sen var det lite mer “kamp” men det gick ändå bra hela vägen.
I mer än en vecka har temperaturen var över –5 på de tider då jag vill springa och då har jag helt enkelt inte vågat mig ut, men nu ser jag ju att det funkar fint vid -5. Vågar kanske sänka gränsen ytterligare lite…
Senare så var jag till den lokala butiken och då var en del vägar plogade.
Broddarna är guld värda. De funkar skitbra i snön. Sen detta lugn jag får efteråt. Tala om skillnad mot tidigare dagar då jag inte kunnat springa. Detta med att löpa är som jag skrev i början en positiv förändring för mig, inte något negativt som så ofta tidigare i mitt liv. Destruktivitet och jävlighet ihopmixat med en stor portion självförakt är ju vad jag ägnat stora delar av mitt liv åt, men inte detta och att då fastna så för det som jag gjort, det är en välsignelse. En stor fet välsignelse, sanna mina ord!
Ett positivt val i mitt liv. Bättre sent än aldrig brukar man ju säga och så jävla gammal är jag inte ännu. Med bra kost och regelbunden träning så kan jag nog hålla några år till… (;-) Tjatar mycket om tacksamhet, men jag är verkligen tacksam för att jag KAN springa och att kroppen håller. Att jag mår så bra av det utan ont någonstans, utan det är tvärtom att ju lättare jag blir, ju mindre ont får jag i leder och den begynnande stelheten motverkas mycket bra av att löpträna regelbundet.
Får jag vara frisk och kry så ska 2016 bli ett år där jag än mer tar hand om min kropp och är snäll emot mig själv. Vill visa mig själv att jag kan vända så att säga och må bättre än på många år! LCHF-kosten gör mig också stark och kroppen mår så mycket bättre av den.
Allt går lättare överhuvudtaget efter ett träningspass och när jag kom hem så plockade jag ner julstjärnor och stakar samt alla tomtar av bara farten. Nu är julen ute ur mitt hus. Den lilla julen jag hade i år vill säga.
De djupa funderingarna från igår har förvandlats till utropstecken. Vad har jag att förlora genom att följa mitt hjärta? Har inte tid att tveka längre, det är bara att köra på…