Femtio år senare

Klockan 08.45 den 21 november 1965 i Uppsala, föddes jag till det här livet.

Bilden är tagen exakt 50 år senare. Helgejul så fort tiden går…

Minns inte mycket av min 10-årsdag. Försöker komma ihåg någonting men det blir mest gissningar. Hade jag någon fest för mina kompisar? Året var 1975 och jag tror att familjen var hyfsat sammanhållen vid den här tiden. Kanske var det så ändå att jag hade ett kalas för kompisarna? Vi säger så…

Den 21 november 1985 låg jag i lumpen. Min 20-årsdag firades inte alls, men ändå minns jag delar av dagen klart. För på kvällen gick vi ut, ett gäng lumparkompisar på något lokalt disco i Strängnäs, och jag kommer ihåg att de sjöng för mig. Inte nog med det, någon berättade för DJ:n som snurrade plattorna  att jag fyllde jämt, så hela lokalen sjöng upp. Ett fint minne, även om jag då bara ville sjunka genom jorden.

När jag fyllde 30 år bodde jag i radhus och hade bildat familj. Tyvärr har jag inga klara minnen av den här dagen 1995. Tror att det var mer som ett “normalt” firande och jag får väl skämmas nu A, men jag minns inga detaljer från denna födelsedag.

Det jag minns är dock den fejkgåva som jag fick från jobbet. Ett bungyjump (;-) och jag gjorde mig nästan redo för att faktiskt hoppa, när de någon timme senare berättade att det bara var på skoj, det minns jag väl och hur snopen jag blev. Fick, har jag för mig, någon varm tröja av dem på jobbet.

Bland alla blomster 2005.

Min 40-årsdag firades i den egna villan. Vi hade bott där något år, jag och familjen. Minns att jag fick saker till kakelugnen. Vi hade en eldstad där man kunde mysa och sitta med någonting varmt. Saknar det lite när jag tänker tillbaka.

Yngsta sonen hjälper mig med paketen 2005.

Göteborg 2005.

Några dagar innan, åkte jag och A till Göteborg. Vi gick på Liseberg och på Cabaret Lorensberg. Bodde på hotell. Blev rejält bortskämd av min fru. Blev sedan när vi kom hem alltså firad av hennes sida av släkten samt syrran och hennes dåvarande man.

Idag när jag fyller 50 år håller jag ett lite lågmält öppet hus, där jag bjudit in de närmaste, både vänner och familj. Har inte så många i den närmaste kretsen och känner inte för stort kalas där jag står i centrum. Nu blir jag i och för sig i centrum under några timmar, men det känns faktiskt helt ok, nu när jag själv har kontroll på vilka som kommer.

Har lite svårt att förstå att jag faktiskt fyller 50 år. Att jag har hängt med så länge i detta liv, trots allt. Det är också en siffra som ger mig en del ångest, det erkänner jag. Svårt att se mig själv som 50 år, men nu ska jag fokusera på det positiva, att jag faktiskt hänger med och att jag faktiskt aldrig mått bättre rent kroppsligt. Psyket är också bra mycket piggare nu, än för några år sedan. Så det är inte enbart negativt att bli äldre och sen dessutom kunna ta tag i sitt liv, till det bättre, har gjort att min livskvalité allt oftare är positiv.

Tänker givetvis på mina föräldrar idag. Drömmer om dem och fantiserar om en annan värld. Mamma är alltid med mig och pappa är där och hackar ibland. Min kära syster M som är den enda som jag delar barndomens upplevelser med. Vår relation har varit upp och ner genom åren, men nu känns det som om vi har hittat hem till varandra. Hon är den enda som kan komma mig riktigt nära och det är ibland befriande men också jobbigt. Idag förstår hon vad jag menar och vi haft våra duster genom åren. Men vi har rett ut detta och även om vi inte träffas så ofta fysiskt, är hon bara ett samtal bort och det känns bra.

Mina fyra barn finns hos mig och de är vansinnigt viktiga i mitt liv på olika sätt och så är också mitt ex, A. Den bästa vännen man kan ha. Tofflan som är hennes livspartner numera betyder också mycket för mig. Får tänka till och lära mig mycket genom henne. Det gör jag av alla som står mig nära, fast på olika sätt. Det är en gåva att ha fått det här gänget i sin närhet.

Mina tre fantastiska katter, Maxi, Felix och Maja tänker jag givetvis på en dag som denna. De som finns där hela tiden. De är underbara att få dela livet med och jag hoppas så att de är kvar i många år till. Katter, det är livet det.

Bland vännerna så är det Clabbe som är klippan och har så varit under många år. Som funnits där när andra saknades, som fick mig att välja livet istället för någonting annat. Han har varit oerhört viktig för mig genom åren. Sen är det många som kommit och gått, som betytt mycket i perioder och som jag faktiskt lärt mig en del av, även om vänskapen upphört. Att försöka ta till sig av det som inte fungerat och dra lärdomar av det är viktigt. Visst, det har gjort ont många gånger och jag har känt skuld i vissa fall, men tillslut infinner sig acceptansen och är man tillräckligt reflekterande och öppen i sitt sätt så kan man se varför just den erfarenheten behövdes i ens liv, just då.

Sen behöver jag väl inte säga så mycket mer om en annan själ, som betytt och betyder väldigt mycket för mig på ett annat plan:

Madonna, hon som alltid finns där med sitt sätt och sin musik. Det finns flera som varit ett stöd på vägen, även om vänskapen falnat ut. Så är det och det vore förmätet av mig att inte tänka även på dem en dag som denna.

Min arbetsplats, mitt kära jobb som jag varit hos så länge. Alla möjligheter, chanser och den trygghet det skapat hos mig. Tänker på medarbetarna, ingen glömd och ingen nämnd. Både då och nu, så viktigt för mig.

Det jag saknar i mitt liv är den där livspartnern.. Den där mannen med stort M, som jag aldrig vågat närma mig, som jag aldrig släpper in för skräcken att bli avvisad. Han kan jag längta efter ibland så att det gör ont. Långt därinne vet jag att han finns, men jag har fortfarande inte modet att söka efter honom mer aktivt. Har knappt modet att tänka tanken fullt ut att det är just han som jag längtar efter. Men så är det. Det är han och inte hon som jag saknar i mitt liv. Den dagen då jag slutar att tänka just i de här banorna och bara tar dagen som den kommer i den mest positiva riktning jag kan, då står han där. Men först då.

Livets Skola kan ibland vara förunderlig. Idag är jag glad att jag fått vara med i den. Så har det inte alltid varit. Tack alla fina som varit med mig genom dessa 50 år. TACK!