Bilden är tagen vid en av de bästa stunderna. Då jag mår som bäst och är mest tillfreds. Jag ska förklara varför och när.
Igår var det lördag och jag kunde inte motionera. Hade gjort det på fredagen och vågar inte köra på varje dag igen eftersom mitt vänsterben inte riktigt pallar det. Detta visste jag om och det var så det var tänkt. Men jag gick hela dagen runt med en oroskänsla och var frustrerad och rastlös.
Idag stack jag ut och joggade så fort regnet hade lugnat ner sig. Känslan efteråt är allt annat än frustrerad och rastlös. Ett lugn och ett välbefinnande lägger sig över hela mig och just den kicken ger motionen mig numera när det blivit en vana hos mig. Tänk att ha kommit dithän att just kicken av fysisk ansträngning är det högsta så att säga. Är väldigt glad att jag var ihärdig när det tog emot och att jag aldrig givit upp. Latmasken är borta och ska så förbli.
Bilden ovan visar alltså just den stunden som är bäst för mig numera. Jag har kommit hem från min joggingrunda, har stretchat ut och bara är. Visst, jag sitter där med ett fånigt leende, men det går liksom inte att låta bli.
Det kanske är en egoboost utan dess like att skriva sådana här långa haranger om hur bra jag mår, men nog fan är det bättre än det jag sysslat med under många år, att ömka mig och tycka att allt bara är skit. Eller hur?!
Inte sjuttsingen leker livet hela tiden nu heller, men jag har faktiskt hittat ett verktyg som gör att jag kan påverka mitt mående och det är jag så glad för. De stunder då jag verkligen mår skit, de pratar jag inte högt om heller numera. Finns liksom ingen mening med det efter en del händelser i mitt förflutna.
Idag hade vi sol när regnet drog förbi… härligt!
Lite senare på dagen så fick jag med mig yngsta sonen på en tur till den lokala butiken. Eftermiddagsfika stod på programmet, men det slant ner både kött, lax och några nötter i kundkorgen.
Maxi ute på vift.
Maja får inte gå ut. Inte ännu…
Maja får fortfarande inte gå ut. Vill att hon ska bli fullvuxen först och sen vill jag även kastrera henne. Hade först tänkt att göra det i november/december men nu vet jag inte riktigt. Det känns inte som om det är något brådska med detta så länge hon går inne och liksom accepterar det.
En skön söndag i november.
jerryolsson.se 