Sover inte längre som jag gjort. Visst vaknade jag halv fem även idag. Försöker somna om men sen kommer Maja in som en förinställd klocka vid halv sex efter att jag har legat och skruvat på mig en timme. Hon är trulig och mysig, men jag vill ju sova. Efter ett tag vill hon ha mat och det berättar hon ljudligt. För henne är alla dagar detsamma, det vill säga vardag.

Tar mig upp och de stora katterna står och väntar på baksidan. Vardag som helg. De vet ju inget annat och gör bara som deras instinkt säger. Nu är jag klarvaken och det är bara att gå upp vid halv sex och utfodra mina älsklingar. Även en lördag. Försöker lite sen, men det går bara inte.

Blir rastlös och skriver anteckningar från gårdagens jobbmöte på nationell nivå. Går helt emot mina principer att bara jobba hemifrån om jag blir beordrad. Passar samtidigt på att svara på några mejl och faktiskt jobba en timme. Vad göra, när jag inte får ro i att bara vara? Det blir det lite frustrerande när jag liksom bara sover 5-6 timmar per natt numera.

Vet inte riktigt vart detta är på väg. Förhoppningsvis så släpper det lite när jag tar mig ut och går lite senare. För jogga, det kan jag bara inte göra idag igen. Vågar inte för vänsterbenet. Oron och rastlösheten över att liksom inte bara kunna vara och njuta av att leva är hos mig, visserligen på annat sätt än tidigare, men ändå. Inget bra tecken. Att sova så lite sätter sig i skallen. Blir snabbare såsig och trög. Än värre än vanligt alltså.

Två muggar kaffe gör det lite bättre. Morgonjobb för att stilla. Stilla, vadå egentligen?