6,47 kilometer samt sträckan från den lokala butiken och hem. Nästan 7 kilometer promenad med yngsta sonen! Det tackar vi för.
Att få ta kort på grabben, det är svårt numera. Han vill sällan vara med på bild och jag kan förstå honom, farsans tjat om bilder kan ju göra vem som helst syrak. Så det blev en bild på en liten del av den sträcka vi gick. Ville kolla in de nya området i Storvreta, som nu inte är så nytt längre. Där alla gator har namn på sportteman.
I min bostadsrättsförening har vi numera ett enda stort rum för återvinning. Det kallas för kretsloppsrum och där kastar man allt sitt avfall för återvinning i olika kärl. Detta är bra tycker jag att samla allt i ett enda stort rum.
Igår tog jag mig ett planerat återfall. Skulle det inte komma några ungar och ringa på dörren, skulle jag äta lite smågodis. Så var det sagt och detta med lite kan vi ju stryka med detsamma. För när jag hade ätit några bitar, då hade jag triggat igång mitt sockersug rejält. Det slutade med tre småskålar fyllda av smågodis, mest choklad för min del. Försökte undvika det värsta som sockerbitar, sega råttor och jag vet inte allt, men det slank ner lite väl mycket igår trots allt.
Men det gör inget! Första återfallet faktiskt när det gäller smågodis. Har inte ätit det sedan förra sommaren och jag försöker sluta att straffa mig om det inte går bra hela tiden. Det är bara att köra vidare och som sagt, detta var mer eller mindre ett planerat återfall. Ungarna kom ju inte och här satt vi med 1,5 kg smågotta och kasta det finns inte hos mig. Sonen kan ju inte äta upp allting själv, så då får jag ju offra mig för “laget”…hahaha!
Gott var det i alla fall. Sockerstinn och fin var jag under kvällen. Det smakade socker långt efter den sista godisbiten farit ner i kistan på mig. Till allt detta drack vi julmust! Det fanns i affären och vi blev så sugna båda två. Nästan två månader före jul…vojne, vojne… traditionerna har helt försvunnit i det här landet… vart är vi på väg?!
Maja fick kalasa på lite kattgodis som jag fått av G på jobbet.
En bra start på november. Känner mig trots återfallet tillfreds och nöjd. Kanske har jag lärt mig någonting av att snart ha varit ett halvt sekel som Jerry i detta liv?
jerryolsson.se 