Felix - the cat

Fina Felix i köket nu på morgonen. Mat hägrar och då sitter han och väntar. Han är nu 11 år gammal och kämpar på. Han har blivit kraftigare och om det beror på vinterpäls på, mindre spring ute eller om han helt enkelt äter mera nu, det vet jag inte riktigt.

Felix är en överlevare. En katt som varit med om väldigt mycket. Givetvis så tänker jag i främsta hand på den sommaren då han svävade mellan liv och död. Han var så nära att gå över 2011, men ville vara kvar ett tag till och det är jag så tacksam över. Han är en kämpe.

Ibland så känns det som om han är ensam. Han kommer visserligen till mig ibland och ligger nära. Vill gosa och så, men lika ofta så är han den av mina katter som drar sig undan mest. Ibland så känner jag också att han saknar det liv som han hade tidigare. Men han hänger kvar och är den som är ute mest. Med ensam så menar jag inte ytligt och så. Han har ju mig, Maja och Maxi, utan mer på ett annat plan. Det är svårt att förklara och jag menar inte att han är olycklig eller mår dåligt, utan det är mer en saknad över det som en gång var.

Man kan inte förmänskliga katterna, det vet jag men det finns drag hos Felix som jag känner igen. Kanske är det bara någonting jag inbillar mig men just den där ensamheten eller vad jag ska kalla det för, den ser jag ibland i hans ögon. Det är liksom bara såsom det är och då är det gos som gäller.

För en tid sedan så kom han hem och hade gjort någonting med ena ögat. Det rann och han var svullen. Då hade han varit borta i flera dagar. Han åt ganska dåligt då och sov väldigt mycket. Till en början så kände jag inte igen min katt, utan han var påverkad av någonting, troligtvis ett kattslagsmål eller någon som inte varit snäll emot honom.

Men precis som tidigare så gick det över och han blev den gamla goa Felix igen. Ett tag så var jag orolig för honom och undrade om det var någonting bestående, men han återvände igen till sitt gamla vanliga jag. Han är den som är mest ute på äventyr och som kan vara borta i dagar. Ibland känner jag en oro, men hittills så har han alltid kommit hem igen.

Han var den som hade det svårast med Maja. Det tog ett tag innan de åt tillsammans, men nu kan de lukta på varandra utan att Felix fräser. Fast detta beror också på vilket humör han är på, ibland så vill han inte ha henne nära och då kan det fortfarande fräsas lite, men det blir alltmer sällan. Maja är ju ganska på och vill busa med de äldre herrarna. Ibland så hänger de på och springer runt lite med henne, men för det mesta så ignorerar de henne.

De sover aldrig tillsammans men det har inte Maxi och Felix heller gjort tidigare. Det är få gånger som jag upplevt detta. De kan ligga i soffan alla tre när jag är där, men då ligger de inte nära varandra. Jag säger inte att det aldrig händer, men det är ovanligt. Ändå så är de väldigt trygga med varandra nu. De vet liksom var de har varandra och jag känner ingen som helst fientlighet emellan dem.

Felix fyller 12 år nästa år. Han är en egen kille som man inte gör som man vill med. Gosig ibland och i grunden en väldigt snäll kisse. Men jag anar som sagt en saknad och en ensamhet som jag inte känner med de andra två katterna. Han är inte lika följsam eller hur jag ska säga det som de andra två är. Han går sin egen väg och har så alltid gjort. Han är egen och det är ju det som jag älskar med Felix aka Fimpen aka Flexus aka Fimpaloocassidy… kär katt har många namn.

Annonser