Nu hade jag inte gått lunchpromenadvägen på väldigt länge. Min motion har jag lagt till efter jobbet istället, men idag så kände jag bara att jag måste ut en sväng och då tog jag den runda som jag började med i februari, för att börja röra lite på fläsket.

2015-10-13 Kungsängen
Kungsängen i Uppsala. Det ploppar upp nya bostäder hela tiden.

Drog igång Runkeeper för att kolla hur lång sträckan var, hur lång tid det tog och hur många kalorier som försvann. I skenet av vad jag “kommit upp i” gällande sträcka så kändes 3,85 km väldigt futtigt, men jag får vara nöjd med det nu.

Det är att börja om helt enkelt nu när benet fortfarande krånglar. Köra från början med promenader och försöka vara snäll mot kroppen. Försöka och försöka förresten, kroppen säger ifrån så jag kan inte jogga just nu och får vara glad att jag kan gå några kilometer i alla fall. Erkännas ska att benet gjorde lite ont även på denna “lilla” promenad och jag är bekymrad.

39 minuter, 289 kalorier och 3,85 km är vad jag mäktar med just nu. Det är långt ifrån 71 minuter, 111o kalorier och 10, 72 kilometer som jag joggade när det gick som bäst. Då var jag ändå långt ifrån mitt mål, men som sagt det är bara att backa motionsbandet och börja om igen.

Jag kommer aldrig att ge mig. Jag kan helt enkelt inte göra det för då går allt åt helvete. Det känner jag.

2015-10-13 Fyrisån
Nu är verkligen hösten här.

Min andliga träning i detta är att acceptera bakslaget och inte döma mig själv för hårt. Inte slå på mig själv och ge fan i allt som gamla tankemönster försöker tvinga på mig som förr i tiden. Inte tycka synd om mig själv och ta detta som anledning att strunta i både kost och motion. Acceptans i att ibland så måste man backa ett steg för att kunna ta två nya framåt.

2015-10-13 Fyrisån
Fyrisån i höstskrud.

Känner mig både uttråkad och orolig. I det har hård träning varit bra för mig och nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till. Visst, det går att cykla eller gå på gym, men det är en tröskel att komma över. Den tröskeln passerade jag tillslut när det handlar om att jogga, men tyvärr så blev det så att jag tog i för mycket för min gamla kropp och då främst det vänstra benet. Det är så tråkigt detta.

Motionen har ersatt så mycket annat för mig och därför är den viktig. Det får bli längre promenader med ett tempo som benet klarar, för att sätta mig ner på mitt svullna arsle och inte göra någonting, det går bara inte. Det går bara inte.

En resa är påbörjad i resan.
April 2014, augusti 2014, februari 2015 och juni 2015 är viktiga månader för mig, då jag tog nya och avgörande steg i den här resan. Det går bara inte att backa nu. Då faller jag och det tänker jag inte göra. Jag kommer aldrig att ge mig. Mitt mål är klart och jag ska nå det om det så ska ta 10 år till…

Annonser